Han är en av våra absolut största nu levande musikikoner. Den 18 april möts Sven-Erik Magnusson, med delar av Sven-Ingvars, och Staffan Ernestam, med delar av Jeremias Session Band, i I odödliga poeters sällskap på Conventum.

– Det ska bli trevligt att kliva in på Conventums scen igen. Jag gjorde ett gästspel där för knappt ett år sedan, säger Sven-Erik Magnusson på klingande Karlstaddialekt.

Lördag 18 april möts Sveriges största poetiska legendarer på Conventums scen. Jeremias i Tröstlösa, Gustaf Fröding, Nils Ferlin, Dan Andersson och Cornelis Vreeswijk. Redan 1972 gjorde Sven-Ingvars plattan Man borde inte sova, där bland annat Jeremiaskompositionen Tess lördan fanns med.

Historien om Sven-Ingvars börjar dock långt tidigare, närmare bestämt 1956. Idolerna hette Bill Haley och Elvis.

– Från början var vi en trio där jag spelade klarinett, Ingvar dragspel och så hade vi Sven Svärd på trummor. Sedan fick vi med en vokalist som inte kunde frasera ordentligt, tyckte jag. Till slut sa Ingvar, efter allt mitt klagande, att det var lika bra att jag sjöng istället.

Så fick det bli och resten är svensk musikhistoria.

– När jag spelade in min soloplatta 1979 fanns Frödings Barfotabarn med. Gissa vem som har tonsatt den. Billy Butt …

Under åren har det blivit otaliga plattor, turnéer och även en film som floppade totalt och gjorde att bandet nästan gick bankrutt.

Finns det något musikaliskt kvar som du vill göra?

– Njaee … de har försökt lura in mig i studion igen, men det är inget som lockar. Det måste vara i något sammanhang som känns nytt. Annars ser jag fram emot att få spela på min gamla Gibson 145 som jag köpte 1961 och sålde till Ingvar några år senare och som han sedan sålde vidare.

Det visar sig att den gamla Gibsongitarren Sven-Erik köpte har tillbringat de senaste 40 åren i köket hemma hos sonen till personen som Ingvar sålde gitarren till. Och nu har Sven-Eriks son Oscar, som också medverkar I odödliga poeters sällskap, fått lov av ägaren att använda gitarren på konserter.

Vad hade hänt om du inte hade lyckats som musiker?

– Alla sa ju att jag skulle fortsätta att studera efter realskolan. Jag ville inte, utan det var musiken som gällde. Jag fick visserligen en anställning på bruket i Grums, men det funkade ju inte heller eftersom jag kom till jobbet sent som sjutton efter att ha gigat kvällen innan. De kallade mig för ”Frukostklubben” och till slut blev jag inkallad till intendenten på bruket. Sparken fick jag inte, utan han gav mig tjänstledigt på obestämd tid. Faktum är att man kan säga att jag fortfarande är tjänstledig, hehe.

Din gitarrist Staffan Ernestam har berättat att du och Ingvar brukade spela gamla skillingtryck från 1920- och 1930-talen i logen efter spelningarna. Kan inte det vara något att fästa på platta?

– Kanske. Om man gör det i en avskalad Johnny Cash-stil, ensam med en gitarr, skulle det funka. Men det kräver planering och att man gör ett urval gällande vad som ska spelas in.

Vad får vi höra på Conventum?

– Det kommer bland annat bli ett spännande möte mellan Sven-Ingvars tolkningar av Jeremias och Staffan och Jeremias Session Bands mer moderna tolkningar.