Elisabeth Sverresson har varit företagare i nästan hela sitt vuxna liv. Numera sitter hon i styrelsen för Micro Data och Länsförsäkringar Bergslagen, och är styrelseordförande för Styrelseakademien Örebro. Vid sidan av det driver hon sitt egna företag Injection och sitter i valberedningen för Friskis & Svettis. Hon har med andra ord en bred erfarenhet av både styrelsearbete och företagande, inom både möbel-, reklam – och restaurangbranschen.

Men som många andra visste hon inte vad hon skulle bli när hon blev stor, så efter gymnasiet åkte hon och en kompis till England för att jobba. Första stoppet blev en semesterby, men arbetet var ganska tufft och det var långt till London så tjejerna sökte au pair-jobb där istället. De kom till en judisk familj där pappan precis hade dött.

– Det var en sörjande änka, fem barn, en galen hund och en trädgårdsmästare. Vi fick lära oss att förstå de judiska traditionerna. Det var oerhört lärorikt. Jag lärde mig språket flytande och det är jag tacksam för, berättar Elisabeth.

Efter Englandsäventyret kom hon hem till Örebro, sökte jobb och blev ganska snabbt erbjuden en sekreterartjänst på ett tyskt bolag.

– Jag sa “jag kan tyska, jag kan skriva maskin” men jag var ju inte så bra på tyska så när IBM kom med den nya skrivmaskinen där man kunde radera var jag oerhört tacksam.

Några år senare började hon på dåvarande Syma System. Hon och en arkitekt skulle bygga upp Syma Office, det som blev Round Office.

– Det var där jag kom in på att jobba med möbler. Vi byggde upp ett återförsäljarnät i hela Sverige men hade ju bara bord och förvaring så vi köpte mycket från Klaessons möbelfabrik i Fjugesta. Efter ett tag frågade de om jag ville komma in som säljare. Efter ett halvår på Klaessons blev försäljningschefen sjuk och 24-åriga Elisabeth fick ta över tjänsten.

– Det är lite signifikant för mitt liv. Jag har fått större utmaningar än jag haft utbildning och kunskap för, men jag har vågat hoppa på dem. Jämför jag kvinnor och män så tror vi kvinnor ofta att vi måste kunna allt som står i annonsen och gärna vara bäst på det. Män brukar vara lite modigare. Det finns ingen brist på kompetenta kvinnor men de kanske inte är lika bra på att anta alla utmaningar.

Två år senare gick Klaessons i konkurs och Elisabeth blev uppvaktad av kollegorna i branschen. På den tiden var de flesta möbelföretag familjeägda bolag som sålde via återförsäljare – och de ville att hon skulle starta eget och sälja deras produkter. Så hon gjorde hon det, som 26-åring.

– Jag visste att jag var slipad på det här med inredning, produktion och tillverkningsprocedurer. På den tiden kände jag de flesta arkitekter i Sverige som arbetade med inredning; det gällde att göra det för att få in de egna produkterna i kontoren de ritade.

Elisabeth hade läst ekonomi på gymnasiet. Hon hade koll på företagsekonomi men hade inget intresse av att arbeta med det. Så hon slog sina påsar ihop med en tjej som skötte det ekonomiska. Snart dök nästa utmaning upp. Hur skulle duon, utan förankring i Örebros näringsliv, få in en fot där? Elisabeth funderade på vem som hade det de saknade, vem som skulle vara den bästa dörröppnaren. Hon kom fram till att Harald Aronsson, landshövding i Örebro län, var den bästa kandidaten.

– Harald var den största dörröppnaren som fanns, och när han tackade ja till att bli styrelseordförande i vårt företag Offside Interiör AB, fick vi en ”nyckel” till hela näringslivet. Vi kom väldigt snabbt igång att få leverera kompletta inredningar till Örebro läns näringsliv och offentliga miljöer.

Det blev en flygande start på verksamheten, och under de kommande tre åren rullade det på riktigt bra.

– Det var en framgångssaga, kan man säga.

Hon blev uppringd av en man som fått upp ögonen för henne och ville att de skulle starta upp en PC-butik tillsammans.

– Jag visste inte ens hur man tryckte på en knapp på datorn, men när man blir uppvaktad och är ung och blir smickrad är det lätt hänt att man inte använder huvudet fullt ut. Så jag sa “nej, jag är inte intresserad, men våra två affärsområden kan gifta sig bra om vi jobbar på rätt sätt”. De fick köpa in sig till 49 procent i vårt bolag, och vi flyttade till väldigt mycket större lokaler, drog igång en utbildningsavdelning, byggde upp en fantastisk utställning och anställde en säljare.

Den nya säljarens försäljning på ett år kan sammanfattas med: en skrivmaskin.

– Men han skulle ha bil, hög lön … vi försörjde verksamheten på att jag var duktig på att sälja möbler. Elisabeth och hennes partner försökte köpa tillbaka sitt företag, och fick till slut göra det. Dessvärre, enligt Elisabeth.

– En dag insåg jag “det ser inte rätt ut”, och mycket riktigt så gick vi i konkurs efter fem år. Harald hade dött och vi fick ett helt annat styrelsearbete i bolaget, andra blickar, men det hjälpte inte. Som ägare och chef måste man ju själv ta ansvar.

Konkursen gjorde väldigt ont. Elisabeth packade sina grejer och åkte upp till Riksgränsen för att åka skidor och tänka.

– Där träffade jag en skidlärare, så jag flyttade upp på heltid. Och under tiden tänkte jag på vad jag skulle göra “när jag blev stor”.

En man som hon kände från inredningsbranschen bad efter en tid Elisabeth att bygga upp en reklambyrå i Kiruna. Hon blev projektledare.

– Och sedan blev jag mamma till en liten “fusklapp”, Carl-Petter som idag är 26 år.

Efter graviditeten kände hon att Kiruna inte var för henne och flyttade tillbaka till Örebro med sin lille son. I Örebro började hon arbeta på reklambyrån NPP. Vd:n hoppades att hon skulle dra in hela möbelbranschen som kunder och hon lyckades dra in en del, även kunder från andra branscher, men kände att det där med att vara anställd och ha en chef inte var för henne. Istället startade hon sitt företag Injection AB och samarbetade med bolaget som bas i projektform med människor med andra kompetenser.

– Jag är en idéspruta, det är den jag är, och jag tyckte att jag hade lämnat ifrån mig tillräckligt många idéer gratis – det var dags att ta betalt för dem! Jag hankade mig fram, jag är ju levebrödsföretagare sedan dess, och då får man hoppa på det mesta som dyker upp.

Under hela Elisabeths tid som egen företagare har hon värnat om att nätverka. Hon poängterar att det är extra viktigt för ensamföretagare att komma ut – för att träffa folk, kollegor, och för att hitta jobb eller uppdrag.

– Man ska vara medveten om att man aldrig kan bli så stark så att man kan allt. Det gäller att bygga ihop sig själv med andra kompetenta personer. Att gå in i nätverk, och att tycka och tänka, leder ofta ganska snabbt till erbjudanden om styrelse- eller organisationsledande roller.

Nätverksbyggandet ledde även till att hon var med om att grunda ett eget nätverk – Fraq (Framgångsrika qvinnor).

– Vi har 30-årsjubileum i år. Vi var femton medlemmar från början och är nio kvar, samma kärnnätverk som från början. Men numera står namnet nog mer för “Förändring roar aktiva qvinnor”. Vi träffas sista onsdagen varje månad, nio månader om året.

Hon var under några år ordförande i Marknadsföreningen i Örebro, något som ledde till en plats i Sveriges Marknadsförbunds styrelse. Sedan började hon arbeta med Örebro Promotion och blev små småningom ansvarig för Q-net, organisationens kvinnliga nätverk.

År 2000 fick Elisabeth tjänsten som enhetschef för Örebro Congresscenter, numera Conventum, som drevs av Sodexho.

– Då tog min era som reklammakare slut lite grann. Jag var på plats i två år och det var ett jätteroligt uppdrag, det gällde att vara en bra ledare och att bygga ihop ett bra team. Det fanns en kärna av otrolig kompetens och duktiga medarbetare där, och för mig gällde det att få ihop teamet. Vi blev ut sedda till en av de bättre anläggningarna bland Sodexhos konferensanläggningar, hade sund ekonomi och bra beläggning.

Idag sitter hon i styrelsen för Micro Data Skandinavien och Länsförsäkringar Bergslagen. Styrelseplatsen i Länsförsäkringar har hon haft sedan år 2000.

– Det var en utmaning som jag inte kunde tacka nej till. Det var oerhört intressant och lärande att komma in i en bransch jag inte jobbat med tidigare. Länsförsäkringar är ett kundägt bolag och jag har varit kund där i många år, så jag kommer in med kundens perspektiv men med ett stort nätverk. Det har varit oerhört intressant och givande. När det gäller Micro Data så kände jag den tidigare ägaren och var bekant med den nya ägaren. Han frågade mig 2004 och jag är kvar sedan dess.

Styrelsearbetet ledde till att hon sökte sig till Styrelseakademien för att få lära sig mer och för att få träffa andra kollegor.

– Och så blir man lite engagerad, som vanligt, och nu är jag ordförande. På den vägen är det. Lite så har mitt liv varit, man engagerar sig, blir sedd, kommer in och får uppdrag.

Hon sitter också i valberedningen för Friskis och Svettis i Örebro, där hon även var styrelsemedlem under en period.

– Det är årsstämma 26 mars och vi har några spännande kandidater på gång. Ett valberedningsarbete måstes göras oerhört professionellt. Många tycker att det inte är så, men man ska ta det på allvar – det är där själva makten sitt er. Valberedningen måste arbeta utifrån en klar bild av hur styrelsen fungerar, vad som funkar och inte funkar och vilka kompetenser man behöver komplettera med.

Det här är naturligtvis vardagsfrågor för de som arbetar med Styrelseakademien. Utbildning av styrelsemedlemmar, rekrytering till styrelser samt nätverkande och opinionsbildning i frågan är vad de gör. Deras största arrangemang är Stora Styrelsedagen, 23 november.

– Vi har även i samband med vår årsstämma, 23 februari, bjudit in styrelsekonsulten Gunnar Hesse som ska tala om hur man utvärderar styrelsearbete. Vi hoppas att det ska locka många, inte bara våra egna medlemmar.

När man ska ta in externa styrelsemedlemmar är kravprofilen viktig, säger Elisabeth. Vad är det för kompetens företaget behöver? Är det stöd för ägarna eller någon med en kompetens anpassad till något företaget ska ge sig in i?

– Det finns ju revisorer, banker och Almi att fråga om saker men när det gäller att växla upp kan det vara bra att få en del nya inspel. Som styrelse ska man inte fungera som jasägare, man är där för att påtala brister och ge mod och strategiskt vara med och planera företagets framtid.

Hon säger att det ofta börjar med att man tar in en extern ordförande, men att det inte är så dumt att ta in ett par externa medlemmar på en gång.

– Det blir bättre dynamik på det sättet.

Om du jämför situationen för företagare idag med när du startade, vad är skillnaderna?

– Det finns väldigt mycket mer support nu. Möjligheten att starta företag är gigantiska, med Starta eget-bidrag och Almi. Sånt fanns inte alls när jag startade. Förutsättningarna att starta företag i Sverige är väldigt mycket mer uppmärksammade idag, och det läggs mycket fokus på att det ska startas företag, inte minst att kvinnor ska starta företag.

Man talar mycket om att nyföretagande behövs för tillväxten. Men handlar det inte i första hand om att få människor i arbete?

– För tillväxten är det minst lika viktigt att existerande företag nyanställer, och då gäller det även att man har rätt personer i styrelsen. Vi i Styrelseakademien kommer att delta i ett projekt som drivs av Inkubera: InAccell, ett program för tillväxtföretagare i länet där vi ska ha hand om framförallt styrelseutbildning och -rekrytering.

Vad gör du utanför yrkeslivet?

– Jag gillar skidåkning på vintern och golf på sommaren, däremellan träning på Friskis och Svettis. Att vara i skog och natur ger mig jättemycket kraft. Jag träffade min man för tolv år sedan och tillsammans har vi totalt tre söner – trots att vi kommer från olika håll är vi en kärnfamilj idag. Vi har ett hus i Sälen där vi sammanstrålar på vintrarna och ett sommarhus i Nora. Fusklappen bor i Malmö, äldste sonen i Stockholm, och mellanpojken i Örebro. Då är det bra att ha lite checkpoints.

Vad gör du när du är ledig? Reser?

– Jag är hemmakär, tycker om att dona. Det är därför vi har så många platser att resa till, både Olle och jag tycker att det är härligt att ha en plats att pyssla med. Vi reser någonstans varje år, men det är inte resandet i sig som roar mig, det är att vara i olika miljöer.

Elisabeth skrattar till.

– Du vet allt om mig nu!

Inte riktigt allt … vilken är din favoritfärg?

– Tyvärr är det svart, haha. Tittar du i min garderob så ser den väldigt svart ut. Men på sommaren blir det mer marint – blått och rött, kärlekens färg.