Marias väg
Regi: Dietrich Brüggemann
I rollerna: Lea van Acken, Franziska Weisz, Florian Stetter

Marias Väg belönades tidigare i år med en Silverbjörn vid Berlins filmfestival. Här levereras berättelsen om 14-åriga Maria (Lea van Acken) som växer upp under hård katolsk fostran. All musik, förutom den som finns i psalmboken, är djävulens påfund och att tänka på pojkar är syndigt – för att inte prata om date med biobesök. Bio är också djävulens påfund, liksom dans – att dansa till rytmisk musik är djävulens verk. Även om Maria befinner sig i en modern värld genomgår hon samma 14 prövningar som Jesus ställdes inför på Golgata och hon befinner sig mentalt på 1400-talet då kyrkan hade en enorm makt över vanliga människor.

Tysk humor är märklig. Marias Väg är väl en komedi och inte en dokumentär? Möjligen drama. För regissören Brüggemann driver väl här med religiösa fanatiker? Eller vill han bara visa på en faktisk vardag för katolska ungdomar i Tyskland? Marias Väg följer en filmtradition i sann Bergmansk anda och levererar filmad teater. Gillar man långa statiska filmsekvenser så är filmen gjuten vilken dag i veckan som helst.