Cirkeln sluts i ett trefaldigt jubileum när sångaren Oskar Bly firar 20 år som artist. Detta firas rejält med en helt ny turné med den glamourösa Las Vegas-inspirerade showen A Tribute to Frank Sinatra, som även hyllar Frank Sinatras 100-års dag och Örebros 750-årsjubileum. Den 11 och 15 oktober kan man ta del av detta på Strömpis i Örebro.

A Tribute To Frank Sinatra, framförs tillsammans med legendariska storbandet, Whispering Band, en av svensk musikhistorias klassiska orkestrar. Detta är också orkestern Oskars pappa Lars Bly framgångsrikt sjöng under bandets absoluta storhetstid under det glamourösa slutet på 70-talet. Nu återuppstår traditionen igen. Genom kvalité och förnyelse i en exklusiv, nyskriven och gnistrande show fulladdad med alla stora hits ur Sinatras storslagna och glamouröst omsusade karriär. Klassiker som Strangers in the Night, I’ve Got You under My Skin, New York, New York, My Way och You Make Me Feel So Young bäddar för en suverän helkväll i storbandsjazzens magiskt musikaliska universum.

Hur kommer det sig att du har valt att framföra Frank Sinatra?

– Min utgångspunkt var att jag skulle välja en repertoar som är festlig, virtuos och klassisk och som väl summerar alla de olika genrer jag haft förmånen att arbeta med genom dessa tjugo år. Jag kom fram till att jag skulle förena mina egna ledord tradition, kvalité och förnyelse med den genre jag växte upp med, vilket var storbandsjazz som min pappa sjöng. Den utgör mina tidigaste minnen av vårt gemensamma musikintresse. Att jag nu får förmånen att arbeta med ”hans” orkester är oerhört rörande, sätter saker i perspektiv och jag känner att jag bidrar med att lyfta fram Örebros kanske historiskt sett tyngsta, fria och kommersiella musikinstitution i dagens rampljus, där de tveklöst hör hemma. På så vis sluts cirklar och tradition förnyas i kvalité för dagens publik med tidernas konst.

Publiken har med andra ord en särskild stund framför sig?

– Detta är ett uttryck för den fina, folkliga och festliga kulturella anda jag älskar att vara och verka i. Att jag sedan får dela mitt eget jubileum som artist tillsammans med Frank Sinatra, Whispering Band, min fars sångargärning och min älskade barndomsstads eget jubileum är en gudabenådad tajming, glädje och ära. Sinatras musik lämpar sig väl för min idag klassiskt skolade röst och jag njuter verkligen varje sekund på repetitionerna. Musiken är inte så fysiskt krävande som ett operaparti men fodrar lika stor musikalisk disciplin, vilket jag gillar och är van att arbeta utifrån. Det är en extremt stimulerande utmaning och ett stort nöje att realisera detta.

Är det första gången du ger dig i kast med Sinatra och vad betyder han för dig?

– Jag har gästspelat med Sinatras repertoar i olika sammanhang med olika storband genom åren. På Whisperings 65-årsjubileum sjöng jag ett par bitar ochför många år sedan sjöng jag Sinatra på kryssningsbåtar för dåvarande EMA Telstar. Jag har även gästspelat med Johnny Olsson Big Band såväl som haft Golden Nights hos min nyss avlidne nära vän och förste arbetsgivare Hasse Wallman på Kungsgatan i Stockholm tillsammans med konsertvärdinnan Alice Timander och Ballroom Big Band. Under min studietid på Scenskolan i Göteborg startade jag Artisten Big Band tillsammans med en vän och tillika trombonist på Musikhögskolan i Göteborg.

Anser du att Sinatra på något sätt är bunden av sin tid, eller kommer hans musik att hitta en publik hos kommande generationer?

– Sinatra är en representativ stilikon för en hel amerikansk anda och sociologi, en stilbildare musikaliskt, men även estetiskt. All konst kommer ur utvecklingen och kultiveringen av något och så länge det finns människor finns det människor som kommer älska skickligt utvecklad konst oavsett sammanhang. Sinatra är en sann mästare i sitt musikaliska gebit. En frasens mästare, en interpretationens mästare, en ledighetens mästare, en artisteriets mästare och en vokalisternas konung. Hans sånger, ofta präglade av melankoliska reflektioner, är maskulina resonemang av längtan, saknad och hopp präglas av vitalitet och stort emotionellt innehåll. Det är givet att så länge folk erbjuds att höra Sinatra kommer han också ha en publik. Han är helt enkelt för bra!

Hur är det att arbeta med Whispering Band?

– Whispering Band är helig mark för mig. Jag har alltid längtat efter att kunna erbjuda ett samarbete och då jag fick en hint om att det skulle kunna vara möjligt genom den legendariske trombonisten och Örebroprofilen Cay-Lennart Larsson i somras föll saker snabbt på plats. Vi fattade direkt, både Whispering och jag, att det här kommer bli hur bra som helst – det var mitt i prick direkt för alla parter. Det är såklart stimulerande att sjunga med ett så välmeriterat storband som innehåller så oerhört mycket kompetens och kunskap. Här finns riktigt tunga ringrävar, jazzprofiler, virtuoser, rutinerade boys och vassa youngsters som är på bettet med en tradition i sound och klanger och en förnyad ambition och kvalitetsmedveten aggressivitet. Skickliga old timers som Björn Eriksson, saxofonist och arrangör, Håkan Nykvist, dirigent, och Torbjörn Lundkvist, trombonist, med flera borgar för en länk till traditionen och den genuina kvalité som gör att allt som levereras görs med ackuratess och pregnans. Det är äkta vara rakt igenom. Detta parat med en ung och ambitiös kompsektion med bas, trummor och klaviaturer av unga youngsters och en klassisk rutinerad gitarrvirtuos parat med medelålders proffsmusiker, som Patrik Westin och Bosse Hammarlund i blåssektionerna, skapar en vital helhet, inriktad på anfallsspel och proppfull med målgörare, som kan lyckas med praktiskt taget vad som helst musikaliskt. Här är det bara tiden som sätter gränser, för det här bandet har en sanslös förmåga och potential.

Din pappa, Lars Bly, sjöng med Whispering Band. Vad betyder det för dig?

– Att pappa sjöng och spelade in framgångsrika skivor med dem är ett vördnadsbjudande arv som ger mig en känsla av att varje ton tas på helig mark och gör varje ansträngning till ett hedersuppdrag. Jag är mycket lycklig för det här samarbetet. När Håkan och Björn överräckte notbladen för vokalist, som är exakt samma notblad som min pappa hållit i och läst i, på senaste repetitionen skälvde själen inom mig, jag grät i smyg och kände att jag var i kontakt med något och delar något som jag längtat efter så innerligt. Jag kan inte förklara det i ord ännu. Jag ska göra mer än mitt bästa för att bidra till denna storslagna och historiska artistgemenskap och jag hoppas att publiken, Whispering Band och min far ska och skulle vara nöjda med min insats!

För bara några veckor sedan var det nordiska romanser på slottet, är det lätt att byta genre från konsert till konsert?

– Jag behärskar bägge dessa genrer och de ligger inte så långt ifrån varandra avseende vokaltekniken. Sedan gäller det att ha en stilkänsla för musikens universum och just dessa genrer vågar jag påstå att jag behärskar så väl att jag känner mig fri att lita helt till de egna krafterna och bara släppa efter och ha roligt i musiken.

Det blir två spelningar på Strömpis, kommer det att bli fler på andra platser under kommande månader?

– Ja, många etablissemang har hört av sig och vi har redan förhandlingar för framträdanden i flera städer. Jag har till och med bud på att vi ska gästspela i New York och tittar på hur att vi ska kunna acceptera den inbjudan. Det vore oerhört roligt att i detta livet få genomföra vår show i New York tillsammans – vilken rolig sak det vore. Jag jobbar på det!