Den 14 september reser Örebrofotografen Andreas Varro till Jordanien och Tadzjikistan i två veckor, för att arbeta som volontär tillsammans med den Örebrobaserade biståndsorganisationen Operation Mercy. Hans uppdrag är dels att dokumentera några av de projekt som organisationen bedriver i dessa länder, men tanken är även att göra ett fotoprojekt som ska leda till en utställning varifrån alla intäkter oavkortat kommer att gå till bistånd.

I uppdraget ingår till exempel att dokumentera projekt i den Tadzjikiska staden Khujand, där Atlas Copco och Radiohjälpen tillsammans med Operation Mercy har sett till att sex byar har fått rinnande vatten.

Hur kom du på att du skulle göra det här projektet?

– Jag fick kontakt med Operation Mercy genom ett företagsnätverk, och de berättade för mig om sin organisation. Jag kände att det vore kul att få hjälpa till på ett eller annat vis, men hade inga konkreta idéer. Efter en tid så ringde de upp och frågade om jag ville följa med på den här resan.

Först var tanken att Andreas enbart skulle dokumentera Operation Mercys arbete, för att de skulle kunna nå ut bättre med marknadsföringen av sin organisation.

– Men sen tänkte jag att det skulle vara kul att göra någonting där jag utifrån mina bilder och kunskap drog in pengar till människor i de här områdena. Jag tänkte att det skulle bli någon form av utställning efter resan, där jag ställer ut bilder som är mer inriktade på hopp – jag tror att det är bra att visa att folk hjälper till, att det finns utveckling, så att människor ser framåt och inte bara ser misären.

Hur känns det inför resan?

– Det är lite blandade känslor faktiskt, jag har aldrig varit i en liknande situation förut, har inte besökt krigsdrabbade områden på det viset. Det finns givetvis vissa risker med att åka dit, så det är lite att tänka på inför resan.

Du är en välanlitad porträtt- och reklamfotograf till vardags. Det här blir lite annorlunda.

– Ja det blir något helt annat, men det är självklart kul att få testa på andra typer av fotografering. Jag känner att det blir meningsfullt på ett annat vis. Det är väldigt roligt att göra kommersiellt foto och jag älskar mitt jobb, att få vara kreativ, men det är roligt att göra något som är mer meningsfullt.

I ditt dagjobb arbetar du mycket med retusch och effekter. Hur tänker du kring det när du gör den här typen av foto?

– Det blir lite mer tillbakadraget på det viset. Här finns det ju gränser för vad man får göra, och det blir mer att fota åt det dokumentära hållet. Men jag ska ändå få in min stil, min nisch, i det hela.

I din blogg är du väldigt utförlig med hur du arbetar, med både ljus och effekter. Är det viktigt att vara transparent?

– Ja, jag känner att jag inte har någonting att dölja, om någon vill arbeta på samma sätt som jag så får de väl göra det. Jag tycker att det är viktigt att visa vad kunden betalar för, hur mycket jobb som ligger bakom bilderna man tar.

Du har många olika kunder och uppdrag, vad är roligast?

– Alltså jag tycker ju att det är roligt att blanda foto och retusch, ganska mycket retusch, och att arbeta med montage. Bilderna får en annan verkshöjd när man arbetar på det viset och det tycker jag är roligt. Efterbehandling är vad som sätter stilen på min bild, och jag tycker att det är väldigt roligt.

Så du skickar inga bilder till Asien på retuschering, som en del andra gör?

– Haha nej, det skulle i såna fall vara om det är nåt brödjobb där mycket bilder ska friläggas – men det är ingenting jag sysslar med. Jag försöker göra så mycket som möjligt själv.