Småkryp

Regi: Hèlène Giraud/Thomas Szabo

I rollerna: Ett gäng animerade småkryp och en sockerlåda

Premiär 15 augusti.

Du kanske har sett de där kortfilmerna i samband med något barnprogram. Oftast handlar filmerna om någon form av jakt. Getingar jagar fluga. Flugor jagar nyckelpiga eller liknande. Ingen dialog och enbart ljudeffekter. Oftast från sladdande bilar och liknande.

Nu kommer alltså långfilmen baserad på dessa kortfilmer som i Sverige har släppts på tolv dvd:er under namnet Småkryp och som visats både på SVT och i diverse betalkanaler. I hemlandet Frankrike har filmen sopat banan med alla andra filmer under senvintern och våren och även placerat sig överst på den franska biotopplistan.

I Småkryp får vi följa en nyckelpigas vedermödor från det att den kläcks på ett blad till att den hjälper ett gäng myror att fly undan ett gäng rödmyror jagandes deras låda med socker, till att den hittar en annan nyckelpiga att kläcka nya nyckelpigor med på ett blad.

Finessen med Småkryp är att djuren är animerade, men inte omgivningen, och att filmen inte har någon som helst dialog. All ”dialog” sker alltså via ljudeffekter som är gångbara över helt jordklotet oberoende av vilket språk som talas. Det här är faktiskt riktigt roligt gjort, även för oss som är något äldre än den genomsnittlige Bolibompatittaren, och oerhört charmigt.

Långtråkigt?

Nej, faktiskt inte. I det korta formatet har Småkryp alltid funkat dramaturgiskt. Men faktum är att även långfilmsvarianten gör det. Jag skulle vilja påstå att filmen i det närmaste är dramaturgiskt fulländad. Dock gäller det att ha både barnasinnet och fantasin i behåll för att riktigt kunna njuta av en film som Småkryp.