Tomas Eriksson är örebroare och aktuell som debuterande författare med boken Missionären i Lekebruk, recenserad här. Vi passade på att ställa några frågor till honom.
Varför valde du att se den närkingska landsbygden genom en nyexaminerad lärares perspektiv?
– Jag är historieberättare och ville, med författarens rätt att skarva och ändra, berätta en humoristisk historia med rötter i min barn- och ungdomstid på Närkeslätten. Det var en klassmässigt kraftigt segregerad värld, där lärarna var ”finare folk” än jobbarna, därför speglade skolan livet och spänningarna i en bruksort mycket bättre än en skribents vardag. Men för att vara uppriktig; jag var också livrädd för att någon skulle blanda ihop mig med den mespropp som är bokens huvudperson.
Hur länge har du velat berätta den här historien, och varför?
– Det började för kanske 15 år sedan med korta noveller, inspirerade av Fritiof Nilsson Piraten som skrev mustiga skrönor från Skåne. Men det funkade inte som jag hade tänkt mig i novellform. Därför hittade jag på Håkan Ågren, en lärare från Stockholm som hamnar mitt i de händelser jag berättar om – och Håkan är precis den opraktiske och mesige ”kontorare” och ”stadsare” han i boken beskylls för att vara. Min avsikt är i första hand att roa.
Anser du att historien och människorna är tidstypisk, eller lever fördomarna om landsbygden – som romanen på många sätt bekräftar – kvar i vår tid?
– Jag vill inte kalla det fördomar. Snarare finns fördomarna hos stadsbor som tror att landet är någon form av Bullerby, där människor är vänligare och mer jordnära – en ständig schablon i svenska filmer. Samtidigt är figurerna i boken närmast arketypiska och skulle kunna sättas upp på vilken scen som helst, antagligen även 2010-talets Stureplan, dock med andra kläder, jobb och nya saker att vara rädd för. För precis som figurerna i min bok tillhör Stureplansmänniskorna en stam, och är rädda för människor och företeelser som hör hemma i andra stammar. Men man ska också komma ihåg att tidigt 70-tal var en mycket mer isolerad tid på landsbygden, där de djärvaste testat en charterresa till Spanien och pizza var exotisk mat.
