Dörren till det lågbelysta kontoret öppnas. En lång silhuett står i tröskeln.

”Ledsen att du fick vänta Mr. Flores”, säger en mansröst med spansk dialekt.

Mr. Flores, som har suttit och väntat vid skrivbordet i ena änden av rummet, blir genast nervös och börjar stampa med sin vänstra fot. Det ser lite ut som att han spelar på en osynlig bastrumma.

”Du behöver inte vara nervös” säger silhuetten vänligt.

”Nervös? Nej, nej! Det är bara det att ditt utseende är lite … skrämmande” svarar Mr. Flores.

Främlingen går fram till skrivbordet. Han bär en kolsvart kåpa, hans ansikte saknar både kött och skin och i ena handen håller han en hotfull lie.

”Jag? Skrämmande?” säger han. ”Men jag är ju din vän! Mitt namn är Manny Calavera. Jag är din nya researrangör!”

Många minns denna scen från Lucas Arts Grim Fandango som en av de absolut bästa i tv-spelens historia. Jag kan inte göra mycket annat än att nicka och hålla med. Trots att jag aldrig kunde nå slutet på grund av att spelet frös hann jag tillbringa tillräckligt mycket tid med Grim Fandango för att inse att det var ett av de bästa spel jag någonsin upplevt.

Tyvärr var det inte särskilt populärt när det släpptes 1998. Trots att kritiker hyllade det blev Grim Fandango ett kommersiellt misslyckande. Idag finns det inte många andra sätt att införskaffa spelet än att försöka hitta säljare på auktionssajter, eller genom att ladda ner det illegalt. Ett orättvist öde får ett briljant spel.

Men så en dag, 16 år efter spelets release, stod Adam Boyes på scen under Sonys E3-konferens och utannonserade att företag jobbar tillsammans med Double Fine för att ge oss en HD-version av Grim Fandango till Playsation 4 och Playstation Vita. Inte bara skapade detta det största glädjetjutet på hela mässan – vi som satt hemma och såg allt över livestream hurrade säkerligen minst lika högt. Om E3 var en tävling så var det Manny Calavera som tog hem guldmedaljen.