Markus Krunegård
Rastlöst Blod
(Universal)

Markus Krunegård, denna den evigt rotlöse, denna ständiga produktion. Alltsedan Markusevangeliet har han ju, vad det känns som, producerat studiomusik med samma ihärdighet som ett The Beatles, som popbanden gjorde innan Pink Floyd valde att förändra albumkonceptet. Krunegård står inte still, han skriver mest i hela Sverige. För det ska vi helga honom. Jag älskade Mänsklig värme, kanske för att det vågade bli kladdigt nostalgiskt med blicken fäst mot en glittrande barndom, känslan av att hålla pappa i handen. Rastlöst blod saknar tematik som utsöndras lika tydligt. Men precis som med Askan är den bästa jorden visar han bara igen hur gränslöst skör han är, hur fantastisk han är på att hitta melodier som aldrig hittar hem. LA_LA är hans hittills bästa ballad, Under broarna i Skanstull det kanske känsligaste och mest utlämnande han skrivit. Däremellan: det där trademarkade pärlbandet av rastlös pop han malt fram med sedan den här resan började. Nästan allt är bättre än vad det varit förr. Nästan allt känns i magen.