Den 23 april var det premiär för SVT:s nya tv-tjänst Flow – en webbtjänst som ska fungera som en blandning av traditionell tv och det mer nutida ”titta när du vill”-konsumerandet. Varför SVT alltid döper sina webbtjänster till coola engelska namn är en separat diskussion, nu talar vi istället om Svett och etikett, en av de serier som producerats specifikt för SVT Flow.

Svett och etikett är en tv-serie om att träna, ledd av Kalle Zackari Wahlström som ni kanske känner igen från hans träningsblogg på cafe.se. Kalle har även varit reporter för TV4-programmet Veckans svensk, varit ansikte utåt för Stadium, och skriver tillsammans med sin fru Brita Zackari och några andra manus till tv-serien Söder om Folkungagatan. Kalle gillar att träna.

Det känns som att du brinner för att berätta att träning är enkelt.

– Ja, jag trodde att träning var nåt som andra höll på med, något man var tvungen att göra på ett visst sätt. Men sen testade jag och fattade att träning inte är så krångligt. Det är i grunden att göra kroppen trött och behöver inte vara krångligare än så. För om kroppen blir trött, då tränar man. Man behöver inte äta Kesella och dricka Fun Light – gör man kroppen trött ibland – då är man en som tränar.

Man gör det bara?

– Jag brukar jämföra det med att borsta tänderna – ingen identifierar sig som tandborstare, men alla borstar tänderna. Det är ingen som säger ”jag ska börja, men jag gör aldrig det” om tandborstning. Det har ingen början, inget slut, man borstar tänderna. Så är det med träning, det är bara att fortsätta. Tänk inte ”beach 2014”, tänk att träning pågår hela livet. Det är en del av livet, att använda kroppen till det den är till för.

I serien Svett och etikett gör du dock en del extrema grejer.

– Precis, men det man ska komma ihåg är att jag till viss del testar på livet som elitidrottsman i de här avsnitten. Jag tävlar i strongman till exempel, det är rätt få människor som gör det. Och det ska inte förväxlas med vanlig träning. De som syns och hörs mest om träning är de som tränar extremt mycket, och då blir normen att se ut sådär. Jag tänker att det är bra att jag testar att leva i den världen en stund. Jag tycker inte att någon människa ska hålla på med bodybuilding, det känns lite osunt, men jag har en enorm respekt för de som gör det. De som klarar det.

I bodybuildingavsnittet ställer du upp i en tävling, hur var det?

– Det var supermysigt! Det går inte att komma ifrån att när man tränar väldigt mycket så är det kul att visa upp det sen. I mitt sociala sammanhang är det inte accepterat att visa upp sig, men tittar man på bodybuildares Instagramkonton så lägger de upp kalsongbilder på sig själva varje dag. Det är kul att vara på besök i den världen.

Vad i programmet tyckte du var roligast, såhär i efterhand?

– Att klara örnmarschen – att kunna gå långt med ryggsäck med militärer. Det känns viktigast på något sätt. Strongmanträning var fantastiskt, det håller jag på med fortfarande och jag började gå på yoga efter att programmet slutade.

Vad var minst roligt?

–MMA var tvärtom mot strongman, något jag var intresserad av innan och hade sett mycket av på på tv, men det har jag helt tappat sugen för. Att träna MMA är skitjobbigt och funktionellt och jättebra träning – men att tävla går ut på att göra illa varandra så mycket som möjligt, och det tycker jag inte är så mysigt. Det kändes jävligt osoft om jag ska vara ärlig.

Har du någon favoritövning?

– Ja, burpees – ner på marken, upp igen, gör ett upphopp. Gör man 100 såna varje dag så blir man jättevältränad. Det kommer att vara jättejobbigt, men det är meningen. För det som händer när man tränar är att kroppen tänker ”satan vad jobbigt det här var, jag måste bli starkare och snabbare till nästa gång”. Kroppen anpassar sig till allting, det är mäktigt.