Nia i en poängmässigt jämn tabell är ingen katastrof för KIF Örebro i en säsong som bara börjat. Hemma på Behrn Arena är de obesegrade så här långt och på söndag tar de emot Piteå IF. Vi tog en pratstund med backklippan Marina Pettersson Engström för att prata cupmentalitet, tränarinfluenser och vilka spelare vi ska hålla ögonen på i år.
Det är sjunde säsongen för dig i KIF, så du tillhör en av de mer erfarna spelarna. På herrsidan talas det ibland om ”spelarpappor”, är du en ”spelarmamma”?
– Jag kom till KIF 2005 när Pia Sundhage ledde laget men det tog ett par säsonger innan jag kom med i A-laget. Elin Magnusson slår mig med sex år så hon är nog lagmamma i så fall. Jag kanske är en storasyster?
Men behövs det lagmammor idag när fotbollsspelarna är så pass professionella?
– Vi har så olika kategorier av människor i laget och det gäller att hitta sin roll. Är man tyst måste man få vara det och är man en clown måste man få vara det. De erfarna ledarna behövs nog så att de nya får utrymme att vara sig själva och utvecklas.
KIF har haft fina framgångar i Svenska Cupen de senaste åren och det verkar fortsätta. I mars slog ni ut FC Rosengård. Var det en skräll?
– Ja, det får man nog säga. Inför den matchen visste vi ingenting. Kanadensiskorna anlände på torsdagen och vi hade match på lördagen och de var så glada över att få komma hit igen och spela så den känslan bidrog nog till att vi kunde maxa prestationen. Har vi en bra dag så vet vi att vi kan vi slå dem.
Men sedan var ni nära att åka ut mot Vittsjö omgången efter …
– Ja, vi ledde den matchen med 2-0 men slarvade. Det gäller att göra mål och gör man misstag så gör motståndarna mål. Så bra är lagen i Allsvenskan. Vi låg under även i förlängningen men lyckades vända en gång till. Vi har något i vår grupp som är unikt.
KIF har haft flera profilstarka tränare under 2000-talet. Jag tänker närmast på den bortgångne Richard Holmlund och vår nuvarande svenska förbundskapten Pia Sundhage. Har de lämnat något arv efter sig eller blir det mesta nytt med en ny tränare?
– Vi har bytt så många spelare sedan Pia och Richards tid. Det är bara jag och Elin kvar från den tiden. Visst finns det vissa moment man tar med sig och organisatoriskt finns det nog en del kvar. Men annars blir det väldigt mycket nytt med en ny tränare. Något som finns kvar är väl att vi är så kompakta och organiserade, egenskaper som vi är kända för.
Resultatraden i Allsvenskan de senaste åren är 5, 5, 5, 10, 6. Varför har ni så svårt att ta det där sista steget?
– Jag har ställt mig den frågan själv. Det är i slutet av serien som det avgörs och vi ska prestera som bäst. Det gäller att kunna ha en maxad prestation i varje match och det är svårt.
Är det mentalt det brister?
– Det är nog en blandning av många saker men det är klart att det mentala spelar stor roll.
Du har tre landskamper på meritlistan. Är det något du tänker på?
– Nej, jag har lagt det åt sidan. Skulle jag fokusera på det så skulle det låsa sig för mig. Jag blir väldigt fysiskt trött i slutet av matcherna och skulle jag fokusera på annat skulle jag inte få ur mig allt.
Vem kommer att sticka ut i KIF i år?
– Jag tycker att Linda Hallin redan har stuckit ut. Hon har precis kommit tillbaka från en korsbandsskada men redan spelat fyra matcher och dessutom varit nära att göra mål. Hon har verkligen stuckit ut på det sättet.
Vem får ett genombrott i år?
– Det behöver inte vara någon yngre tycker jag. Jag hoppas att Sarah Michael ska vara bättre än någonsin. Sedan tror jag på Steph också (kanadensiska målvakten Stephanie Labbé, red. anm.). Hon är redan en världsmålvakt men jag ser att hon fortfarande tar kliv och utvecklar sig.
Bästa målskytt?
– Sarah Michael och Sanna Talonen brukar ju dela på målen. Sarah gör mycket assist men det blir Sarah eller Sanna.
