Rebecca & Fiona
Beauty Is Pain
(Universal)

Cyndi Lauper visste det, Madonna fattade grejen, även Mariah Carey begrep det för några år sedan. Man dealar inte med tuggummipopen, det där hörnet av popindustrin som länge fått agera märklig måltavla åt belackarna; de som inte fattar vikten av vad man kan uträtta med lite rosa hår, glitter och yta. Yta, glitter, tuggummi och fem meter höga stövlar. Ibland tror jag att det är allt popmusik ska vara. Ytlig. Rebecca & Fiona ska den vara, precis så här: röster som produktion över annan produktion. Lager av pop till det blir självlysande.

Allt kan inte vara talang, vissa popartister måste få tillåta sig att vara träningsprodukter. Det här är Tobias Linderoth, men också Cristiano Ronaldo. Och det är framför allt överstegsfinter. Beauty is Pain är så bra popmusik att man undrar lite vad som hänt på vägen. När blev den här duon så här vital, och varför? Candy Love, Holler och Stockholm är femstjärniga poplåtar producerade med kirurgiska händer i ett laboratorium. Ibland skapas popmusik just precis så.