Han är personen bakom karaktärer som Percy Nilegård, Fredrik Schiller och Kenny Starfighter. Den 10 maj kommer Johan Rheborg till Konserthuset för en personlig standupföreställning.

– Var jag hittar mina karaktärer? Det handlar mycket om möten man gör och har gjort. Percy Nilegård är exempelvis sammansatt av flera olika personer. När jag skulle göra Kenny Starfighter så visste jag inte riktigt hur jag skulle få honom att sticka ut, men en kväll satt jag och pratade – eller i varje fall försökte – med min brorsdotter och hon hade något tonårsticks för sig som gjorde att hon sa ”va´saru, va´saru, va´saru” hela tiden och det där snappade jag självfallet upp, berättar Johan Rheborg på en knastrig mobillinje i pausen mellan av filmandet av något han inte får avslöja vad det är.

Det var aldrig tänkt att Johan Rheborg skulle bli komiker. Han ville egentligen in i filmbranschen som regissör, och gjorde reklamfilmer vid sidan av juridikstudierna. Johan Rheborg är utbildad jurist med examen från Stockholms universitet.

– Jag gillar inte att ha något halvgjort hängande efter mig eller något som är oavslutat. Därför gick jag klart utbildningen. Det var nyttligt för mig att studera juridik, där fick jag exempelvis en rejäl lektion i hur man använder språket – även om jag aldrig har jobbat som jurist. Nu är det för sent, och lagarna ändras också hela tiden.

Under studenttiden kom han i kontakt med Henrik Schyffert och sedan blev det Killinggänget och resten är svensk humorhistoria.

Utan Percy Nilegård hade inte Johan Rheborg befunnit sig där han är idag. Detta är också något som han erkänner och något som också kommer att avhandlas under standupföreställningen i Konserthuset 10 maj. Det här är hans första stora soloturné, en självutlämnande inblick i hans liv. Föreställningen kommer att innehålla vanlig standup som vi är vana att se den, men Rheborg kommer även att blanda in lite andra element i föreställningen ”för att den inte ska bli så statisk”. Vad han menar med det får vi veta den 10 maj, men vi kommer bland annat att få ta del av vad det var som fick honom att växa upp, hur det var att fylla 50 år och få veta att han brottas med ett enormt dåligt självförtroende.

Dåligt självförtroende?

– Ja, va fan, jag vet ju aldrig om det jag gör är bra eller inte. Det får jag kvitto på först när jag får höra responsen på det jag gjort. Dock är det alltid kul när man gör saker som uppskattas.

Vilken karaktär är han då mest nöjd med? Percy? Farbror Barbro? Fredrik Schiller, ensamseglaren Jan Linette eller den tempramentsfulle hetsporren Örjan Lax? Johan berättar att alla figurer han gjort har haft sin speciella plats och tid.

– Bäst blir det när man känner sig fri och kan lattja med karaktären. Som nu senast med Solsidan där jag och Johan Rabaeus gjorde en helt improviserad dialog. Ju mer vi släppte lös, desto bättre blev det. Men så där är det. Man minns liksom enskildheter. Annars är det faktiskt som vilket jobb som helst. Tro mig.

Film, standup och tv, exempelvis Stjärnorna på Slottet. Vad gör du när du vill koppla av från allt arbete?

– Ja, det har ju inte blivit så mycket av den varan på sista tiden. Förr brukade jag segla en del och åka skidor, men nu blir det snarare så att jag kopplar av med mera jobb som exempelvis att spela teater. Åka bort en stund är ju alltid kul och så gillar jag att studera människor och hur de beter sig. Det brukar ge uppslag till nya idéer.

Finns det något som du inte kan tänka dig att göra som komiker eller regissör?

– Jag tackar ständigt nej till en massa saker, men det avgör jag från fall till fall. Inför valet har jag exempelvis blivit erbjuden att spela politisk talesman för SD. Det bara skrek nej i mig på alla fronter. Jag skulle kunna göra en sådan karaktär om den ingick i en film, men aldrig som seriös samhällsinformation. Men så blev det också ett stort nej till det erbjudandet. Stjärnorna på Slottet hör också till en sådan där sak som det tog en stund innan jag tackade ja till. De frågade under flera år och jag ställde mig hela tiden frågande till varför de ville ha med mig. Jag är väl inte speciellt intressant?

Kan man skämta om allt?

–Ja! Bara man gör det med en tanke bakom. Men även här får man avgöra från fall till fall. Blir svårt att förklara om man inte har någon konkret grej att utgå från.

Fotograferandet – hur startade det?

– Jag har egentligen alltid hållit på med foto, så det i sig är ingen ny grej. Men 2007 tog jag ett beslut att mer aktivt ägna mig åt det och den nya teknik som nu finns. När jag började handlade det om analog teknik och man fick bland annat framkalla filmen själv. Nu är allt så mycket enklare med den digitala tekniken.

Okej. Så det finns bilder från allra första tiden med Killinggänget? Finns det någon tanke på att beskriva den grejen i bokform och kalla den för ”Killingtryck” eller något liknande?

– Ja, en del bilder finns, men många negativ är tyvärr borta. En bok, Njaeee … tror inte det. Vi tittar hellre framåt än bakåt, och så har vi så  mycket att göra nu så jag tror inte någon av oss skulle hinna med en sådan grej.

Vad händer efter den här personliga standupföreställningen? Vad är nästa grej på din lista?

– Det finns lite olika tankar. Både om film och tv, men det ligger väldigt långt fram och ingenting är egentligen klart, så det kan vi tyvärr inte prata om. Det närmaste på listan är att jag kommer att fortsätta med den här standupföreställningen även i höst.