När före detta medlemmar av Sugarplum Fairy och Mando Diao möts förväntar man sig kanske inte tunga gitarriff och både gas- och distpedaler i botten. Att dessutom bilda en trio utan basist hör inte heller till det vanliga. Därför ringde vi upp bandets trummis, Samuel Giers, för ta reda på mer inför spelning på Satin på fredag.
Ni kommer från Borlänge och har spelat i band som Mando Diao och Sugarplum Fairy. Dessutom kan man räkna upp Miss Li, Sator och Peace & Love-festivalen och mycket mer. Vad är grejen med Borlänge och musik?
– Dels är det den klassiska grejen med industristäder där det inte finns något annat att göra. Man kan se det på en del klassiska engelska musikstäder. Musiken blir en sporre till att komma därifrån. Själv är jag från Gagnef (2,5 mil från Borlänge, red. anm.) och där har vi en väldigt stark musikskoletradition och även om det inte var så roligt att gå på lektionerna så lockade det att spela i band.
”Fler gitarrsolon, ingen basist” sade er sångare Viktor Norén i en intervju och det låter lite udda för ett band? Hur kom ni fram till det?
– Anledningen till att vi inte har någon basist är att när vi började spela så var det vi tre och det kändes så naturligt. Tar man in en fjärde person man inte känner riskerar det att förändras. Nu har vi tagit in en basist för den här turnén, så vi får väl se hur det blir.
Debutskivan Apocalypse Right Now kom i januari. En recensent skrev att ”den låter inte som man tror”. Kommentar?
– Ha ha, det låter som en bra beskrivning och det var lite det vi strävade efter. När vi väl hittat stilen blev det naturligt att vi skulle spela så här. Och så ville vi komma ifrån hela indiegrejen.
Hur har producenten Jakob Hellner påverkat skivan?
– Han har inte varit inne och filat på låtarna. Istället har han arbetat med ljudbilden för att ge oss mer tyngd. Han har slipat och tagit bort det skräniga.
Har du några speciella minnen av Örebro?
– Vi spelade några gånger där med Mando Diao och jag minns Örebro som en bra rockstad med en riktigt bra rockpublik. Jag ser likheter med Borlänge. Ni har ju Millencolin och Burning Heart (skivbolaget, red. anm.) och det finns väl en tradition där också.
På fredag den 2 maj spelar ni på Satin. Vad kan örebroarna förvänta sig?
– Vi älskar att spela live så det kommer att bli ett ös och en riktig käftsmäll! Jag hoppas att så många som möjligt dyker upp.
