Klockan har just passerat nio på kvällen och vi befinner oss på Ritz. Det är lördag och en tekniker har just struttat runt och knäppt på förstärkarna på scenen. Rök väller ut på scenen och ur högtalarna strömmar Uriah Heeps Easy Livin’ från 1972. Selfiesarna blixtrar som aldrig förr och någon har till och med plockat med sig en gammal Kisshalsduk.

Förutom alla bakåtböjda ryggar och mobilkameror som tankar selfies var det förmodligen så här det riktiga Kiss började en gång. Det skulle alltså mycket väl ha kunnat se ut så här på klubben i Coventry, New York, där Kiss började sin karriär 1973.

Skillnaden med Dressed to Kiss 2014 är att detta tributeband har en förebild att jämföra sig själva med. Kiss anno 1973 hade ingen förebild, även om de möjligtvis kanske sneglade lite på Alice Cooper för att hitta inspiration.

Så brakar det till och en röst säger ”You wanted the best – and you got the best. Kiss!”. Till tonerna från Shout It Out Loud inleder Dressed to Kiss sin del av kvällen på Ritz. Under en dryg timme hinner de med det mesta av det bästa från Kiss, så som de lät i mitten på 1970-talet, och alla attribut finns med. Bomber som exploderar, rök, eldsprutning och blodspottande – plus ett trumsolo och ett gitarrsolo med rökrykande gitarr. Detroit Rock City, Cold Gin, Strutter, Rock and Roll All Nite och de lite nyare Lick It Up och I Was Made for Lovin’ You. Hitsen finns där såväl som några 80-talsklassiker.

Vad som överraskar mest är att sången är så bra som den faktiskt är. Att efterlikna Paul Stanley är ju givetvis omöjligt, men styrkan hos Dressed to Kiss är att just sången och körsången sitter klockrent.

Med tanke på att detta faktiskt är premiärspelningen för bandet så måste man bara buga och bocka inför att de vågar gå all in och bjuda på en fullständig Kiss-show.

[nggallery id=8]