Bandi, eller AB Bandindustri om man så vill, är ett av Örebro läns mest framgångsrika familjeföretag. Företaget har funnits sedan 1938 och är i och med vd Johan Lindmark inne på företagets fjärde generation av styrande familjemedlemmar. Vi bokade tid för ett samtal med Johan för att ta reda på mer.

I Kumla kommun har det funnits över 130 skotillverkare genom åren, enligt Kumla Skoindustrimuseum. Med det i åtanke är det inte konstigt att Johan Lindmarks farfar och farfarsfar 1938 startade ett företag med fokus på skobandstillverkning här. Lika logiskt som att de senare i takt med tidsandan utvidgade med att tillverka bland annat resår till konfektions- och korsettindustrin.

När importen av skor släpptes fri 1955 betydde det ett dråpslag för den skodonsbaserade industrin, precis som textilindustrins försvinnande ett par decennier senare. Men Bandi överlevde de tuffa åren, och 2014 står företaget starkare än man kanske någonsin gjort förut, efter ett 2013 där koncernen omsatte omkring 100 miljoner och avslutade allt med att bli utnämnda till årets exportföretag på Örebrogalan. Det var andra året i rad som Bandi var nominerade.

– Det var skönt att ta hem det. Vi är lite doldisar, så det känns bra att regionen ändå har koll på oss. Det är ett erkännande från närområdet och så är det roligt att vara ett Kumlaföretag som får pris i Örebro. Det är även någonting vi har nytta av när vi talar med våra kunder, säger Johan.

Det finns ändå ingen direkt rivalitet mellan Kumla och Örebro på företagssidan, menar han, men säger samtidigt att det varit många lokala aktörer – ”banker, försäkringsbolag, och så vidare” – som har grattat och tyckt att det var kul. Att det är lite David mot Goliat. Bandi har överlevt som företag i snart 80 år, det gör man inte utan att arbeta på sin produktutveckling.

– Nej så är det, vi har utvecklat oss hela tiden sedan 1938. Den enda produkten som finns kvar sedan start är våra skosnören – det är roligt att vi har kunnat ha kvar dem. I övrigt så har vi fått följa den utveckling som sker i samhället. När textilindustrin flyttade ur Sverige på 60-70-talen fick vi omprofilera oss och ta fram nya produkter och produktgrupper.

Ni har varit återförsäljare och distributörer åt Velcro, företaget som uppfann kardborren, sedan 1984. Generellt verkar er inställning vara väldigt långsiktig.

– Ja, det är precis det hela vår företagskultur handlar om. Vi är inga storklippare utan tänker alltid igenom våra strategier väldigt noggrant – men det blir oftast ganska bra också. De partnerskap vi går in i brukar ofta bli långsiktiga. Jag tror personligen att det är lite på grund av att Bandi genomsyras av en familjeföretagarfilosofi. Man ska vara lyhörd för sin affärspartner, ha en total öppenhet och ett givande och tagande mot var andra. Det gäller att lägga mindre fokus på pris och mer på service och kompetens.

Ja, med tanke på att ni har större delen av er tillverkning i Kumla så konkurrerar ni väl sällan med just priset?

– Så är det. Våra affärsrelationer och kunder är inte kunder tack vare att vi är billigast, kanske snarare tvärtom: Vi är nog en av deras dyraste partners. Men trots det är man gärna kund hos oss och bygger långsiktigt, för de vet att de får kvalitet, service och kompetens tillbaka. Vi har alltid hållit en hög kvalitetsnivå i företaget men nu är kvalitén, servicen och utvecklingen våra usp:ar – det som gör att det blir naturligt att ha ett långsiktigt samarbete. De produkter vi tillverkar kräver en djup dialog med kunderna. Och det är en utmaning, i och med att vi är så stora på exportsidan, att ha den dialogen oavsett var i världen kunden befinner sig – Kina, Tyskland, USA, eller Norge.

Tittar man på Bandi på Alla Bolag så ser man att det sakta men säkert har gått mestadels uppåt för företaget. Johan säger att det är ett medvetet val eftersom snabb utveckling är förknippat med höga risker. Som exempel på en risk man ändå har tagit tar han upp förvärvet av Goodstep, som då hette Tenvig (och innan dess Utensi) – en av Sveriges ledande skotillbehörsgrossister och Bandis dåvarande största kund, 2007. Motivet bakom förvärvet var att komma närmare slutkunderna, fördjupa samarbetet mellan företagen och öka förståelsen för kundernas behov. Tack vare detta samarbete har ett stort antal nya produkter och produktsortiment utvecklats, som mottagits mycket positivt av marknaden. Sedan övertagandet och namnbytet har omsättningen i Goodstep ökat med över 100 procent.

Bandi står på två ben: industriprodukter – alltså textilband, kardborrband, linor etcetera, och konsumentprodukter – skosnören, iläggssulor, skotillbehör, fårskinnstofflor och galoscher. Industriprodukterna tillverkas i Kumla, för kvalitetssäkringen och de korta leveranstiderna, och konsumentprodukterna till stor del i Kina. Att starta upp det kinesiska kontoret gick överraskande snabbt. De hittade en kontorschef de hade förtroende för, och överlät tyglarna.

– Det var faktiskt extremt smärtfritt, från att vi tog beslut i juli 2009 så hade vi ett kontor up and running 21 september samma år. Allt tack vare extremt kompetent lokal personal på plats. Hade jag gjort det helt på egen hand så hade det tagit mycket längre tid.

Ungefär 40 procent av Bandis intäkter kommer från export, jämfört med 11 procent för textilindustrin i övrigt. Till skillnad från de flesta andra svenska företagen i branschen har man en ganska liten bas i Sverige. Man levererar även, till skillnad mot de flesta av sina konkurrenter, till flera olika branscher.

– Ofta är våra konkurrenter nischade, de kanske exempelvis tillverkar säkerhetsbälten till fordonsindustrin, eller gör enbart spännremmar, hundkoppel och så vidare. Produkterna vi tillverkar går till otroligt många olika ändamål. Vi levererar till företag som producerar möbler, arbetskläder, sjukvårds- och rehabprodukter, sport och fritid, fordon, kabeltillverkning, militär verksamhet, plast och maskindelar. Det är otroligt många branscher.

Vilket gör er jämförelsevis okänsliga för konjunktursvängningar?

– Ja, är det nedåt i ena branschen så är det ofta uppåt i en annan. Däri finns nog en av förklaringarna till vår jämna omsättning som du la märke till. Det är alltid någon bransch som går som tåget – och 80 procent av det vi tillverkar på industrisidan är kundunika produkter. Den delen ökar dessutom från år till år, och standardsortimentet blir mindre och mindre.

Hur hittar ni affärerna?

– Behovet av de här produkterna är så pass litet att vi måste lyfta på alla stenar, oavsett bransch. Strategin har varit att ha duktigt folk som har nosat rätt på affärerna, att förutsättningslöst ta möten med företag som inte själva vet att de har behov av våra produkter. Och vi säljer även på vår kvalitet, som vi talade om tidigare. Om en av våra kunder öppnar en fabrik i Kina och inte tycker att produkterna där håller tillräcklig kvalitet så vänder de sig till oss även för den fabriken.

Vad är din bakgrund, innan du tog över som vd för Bandi?

– Jag har faktiskt inte särskilt mycket bakom mig yrkesmässigt, jag började på Bandi för tio år sedan och dessförinnan så pluggade jag industriell ekonomi på högskolan i Skövde. Jag började jobba på företaget direkt efter min examen. Jag har jobbat på i princip alla avdelningar i företaget, försäljning både för industri och konsument, och sen varit försäljningschef för konsumentprodukter. Jag har arbetat med produktionsledning, blev vd för Goodstep 2007 och har varit vd för Bandi de två senaste åren. Det har aldrig varit någon press på mig att jobba här, jag tror aldrig att min pappa sagt att han ville att jag skulle göra det, men det har liksom varit automatiskt.

Är ni fler i familjen som arbetar i företaget?

– Jag har en syster som arbetar på ekonomisidan, som controller, och en kusin som är produktionschef. Dessutom är min svåger vd för Goodstep. Eftersom det är ett familjeföretag så är det fint att se att vi kan utveckla det och driva det vidare.

Hur är det att arbeta ihop med släkten?

– Det har väl med åren egentligen aldrig varit några större konflikter, eller några konflikter alls som jag ser det. Och det är väl en förutsättning för att det ska gå att driva ett sånt här företag. Vi har väldigt likvärdiga värderingar som man kanske lite omedvetet fått nedärvt. Jag tror lite att som det går till hemma i familjen, de rutiner och regler man har, smittar av sig på hur man blir som människa – så det är klart att man tycker väldigt likadant.

Är alla i styrelsen släkt med varandra?

– Haha nej, vi är en lite större styrelse än så, men visst är det en familjebaserad styrelse i grunden.

Hur skiljer sig ditt och din fars chefsskap åt?

– Jag och min far har ofta olika sätt att lösa problemen på men vi har samma mål. Det är nog en generationsfråga – jag är lite mer inne på personalvård. Nuförtiden gäller det inte bara att folk har ett arbete utan det ska vara ett arbete där man trivs med uppgifter, miljö och villkor. Vi 70-80-talister tänker nog mer på sånt. Vi har samma målbild, vill åstadkomma samma saker, men det finns olika sätt att nå samma mål.

Vilka skulle du säga är dina bästa egenskaper som chef?

– Jag är lugn och bra på att lyssna. Låter folk ta eget ansvar. Jag är sån att jag har lätt att ge förtroende men tar det väldigt hårt om någon missbrukar det.

Hur mycket arbetar du en vanlig vecka?

– Ingen vecka är den andra lik, det beror på om jag är ute och reser eller är i Kumla. Ibland är det ganska korta dagar, men då är det oftast att det har blivit väldigt långa dagar innan dess. Nuförtiden är man aldrig otillgänglig, så det är svårt att säga när arbetsdagen slutar – är det när jag har gått hem från jobbet eller är det när jag stänger av telefonen och Ipaden och går och lägger mig?

Och när du inte arbetar?

– Ja, då försöker jag ägna mycket tid åt familjen. Huset tar givetvis mycket tid det också. Jag tycker om skidåkning och bilsport. Bilar är generellt ett stort intresse för mig; jag är allätare men gillar sportbilar – både gamla och nya. Jag köpte mig en Camaro förra året.