Tinariwen
Emmaar
(Wedge)

Här kommer han som skriver om tuaregmusik från Mali och på uppstuds ger det högt betyg. Nej, riktigt så illa är det inte. Tinariwen förtjänar bara mer uppskattning än vad de hittills fått. När de bildades 1979 kunde vi inte strömma musik, när de drillades under Muammar Kadaffis regim i Libyen tre år senare – för att försvara Malis självständighet – hade vi fortfarande svårt att ta del av Tinariwen. Och det skulle dröja. Först 2001 nådde Tinariwen sina första fans utanför Sahara-öknen. Ytterligare 13 år har gått och deras bästa album Emmaar har precis släppts, elva spår av mer eller mindre helt excellent rockmusik som lyckas låta som en slö dag på savannen och riktigt svettiga hallucinationer. Tinariwen är ett band som byggts upp fler gånger än vad som går att räkna, och gräver man bara på ytan på bandets historia, finns där hisnande berättelser om både interna och externa hinder för en grupp vars hela väsen är mer intressant än just precis valfri popkonstellation från Brooklyn.

Lyssna även gärna på: The Rolling Stones – Exile on Main Street (Rolling Stones Records)