Det finns en tolvdelad serie på Youtube från Growing Arts 2010 i Örebro där Ken Ring gästar ett fullsatt Kulturhuset. Klippen vittnar om en bra konsert, välbesökt och uppskattad (kolla del 11 och 12). Året innan hade Ken släppt sitt tionde officiella album Hip Hop, uppföljningen till Äntligen Hemma från 2007. Snart kommer han till Örebro igen, till Ritz i slutet av november. Aktualiteter den här gången är Akustiken som släpptes i våras samt hans deltagande i TV4:s flaggskepp Så mycket bättre.
Med anledning av det känns det relevant att anmärka på en text som trillade in i nyhetsflödet härom veckan. En tröttsam text. Det gäller en debattartikel som publicerades i SvD den 9 november, skriven av Sara Skyttedal, förbundsordförande i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet. Hon förfasades över Hässelbyrapparen. ”Fel av TV4 att hylla Ken”, ”han är stolt över sin kriminalitet”, ”Ken bör be om ursäkt för allt han ställt till med”. Suck, tänker man ju. Dags igen. Det är naturligtvis bekvämt för folk att landa i den här typen av enkelspårigt tänkande. Det kräver ingen analys, ingen reflektion. Man slipper nysta i det faktum att kriminalitet, såväl som kontroversiella och provokativa (och sjukt bra) raptexter, ofta är symptomatiskt för ett samhälle med trasig skuggsida. Man behöver inte ställa sig bakom Kens kriminella historia, eller hans texter, men det är ju rätt poänglöst att ständigt förfasas över mannen. Då är det långt mer produktivt att fundera över den del av samhället som han lyckats ta sig ur, och nu försöker berätta om.
Det handlar inte om att legitimera kriminalitet, det handlar om att försöka förstå varför den uppstår. Det känns därmed förenklat och ogenomtänkt att kasta skit på hyllningen i Så mycket bättre. Den var berättigad. Jag kan inte tala för spökena på Plattan, eller för betongbarnen i förorterna, eller för de fattiga som Ken innesluter i sitt humanitära program i Afrika. Men något säger mig att de håller med. Vi ses på Ritz.
