Familjen Spendrup tog över Loka brunn 27 december 2007, och sedan slutet av januari 2008 är Mia Spendrup vd för anläggningen. Under åren som gått har förlust vänts till vinst, detta samtidigt som man gjort omfattande renoveringar och ombyggnationer av den gamla kurorten – numera anser man sig vara ett modernt spa med gamla anor.

Det var tunga siffror att vända i början, när Mia Spendrup tillträdde som vd för Loka Brunn i början av 2008. Omsättningen låg på 40 miljoner, resultatet på minus sex miljoner. Det första året handlade om att omorganisera, stoppa blödande pengahål, och att hitta försäljning. Att börja tjäna pengar.

– Efter år ett började siffrorna vända åt rätt håll. År två började vi gå plus och då förstod vi att det skulle gå: det var då vi började investera.

Ett badhus lever i ungefär 25 år, sedan behöver det renoveras. Miljön sliter mycket på fastighet och material. Det gamla badhusets tid var på upphällningen och man beslöt att riva det och istället bygga ett helt nytt spa. Där det tidigare funnits rutschkana och plastpalmer – ”en stor bassäng med äventyrsbad”, som Mia Spendrup beskriver det – blev det flera olika ”varma källor”-pooler med 37-gradigt vatten och en större bassäng som går att simma i. Man byggde ett ljudsystem under vattenytan och satsade på ljusdesign.

– Det är ett modernt men samtidigt väldigt vackert och behagligt spa. Arkitekten som har ritat det heter Per Pilerot. Jag och vår platschef Marie Dahlgren tog med honom ut i skogen vid Loka Brunn, till ett område som heter Murstensdalen. Där finns det tjärnar, vattenfall, näckrosor, och dramatisk skog. Vi drack champagne och åt snittar tillsammans där ute i skogen, och förklarade för honom att ”såhär ska vårt spa se ut”. Och så blev det.

Men det har inte stannat vid att bygga ett nytt spa. Loka Brunn-området rymmer 54 hus och en egen kyrka, och sex av de största husen har renoverats helt och hållet. Totalt har man gjort om över 90 rum, fördelade på sju fastigheter. Förlusten på sex miljoner har förvandlats till en vinst på några miljoner. Omsättningen har ökat till nästan 65 miljoner.

– Men så har vi jobbat jämt också. Jag har världens bästa medarbetare, och utan dem skulle ingenting vara möjligt. Vi har en fantastisk styrka i personalen som finns på Loka, många har jobbat länge och varit med på hela resan. Nu låter det kanske som jag skryter, men jag vet att mina medarbetare är stolta över att jobba på Loka.

Loka Brunn var en kurort från början, vad är ni nu?
– Idag är vi ett modernt spa. När jag föreläser om vårt arbete med Loka så brukar jag använda titeln ”från kunglig kurort till modernt spa”.

På er hemsida står det att ni ska vara ”Sveriges främsta mötesplats med vatten i fokus”. Är ni det?

– Det finns jättemånga fina spaanläggningar i Sverige och utomlands och vi konkurrerar alla med varandra om att vara den finaste upplevelsen. Men vi ligger i framkant, vi har en fantastisk miljö, vackra hus, det är nyrenoverat och fräscht men vi har samtidigt behållit den gamla stilen. Och vi har en lång historia. Men det gästerna tar med sig är oftast bemötandet, så vi har jobbat stenhårt med att vi ska ha bästa servicen. Och det har vi, vi mäter hela tiden allt vi gör – framförallt i våra gästenkäter – och vi får alltid högsta poäng i bemötande.

Hur ser man till att det blir så?

– Det gäller att få medarbetarna med sig, att de förstår vad deras uppgift är och att de får förutsättningar att leverera. Städar man med en dålig dammsugare blir inte resultatet bra, så att säga. Man träffar ju inte bara de i receptionen när man kommer hit, man träffar serviceavdelningen, trädgårdsmästaren, vaktmästaren och så vidare. Och eftersom att vi har den här historien med kungligheter och brunnen och så, så är en del av arbetet att man ska känna till historien.

Ett av mina favorituttryck är ”står man still blir man omsprungen”. Mia Spendrup instämmer. Hon säger att de ”springer fortare hela tiden” och fortsätter spontant:

– Jantelagen är det dummaste påhitt som någon har skapat. Jantelagen existerar inte på Loka Brunn, vi lyfter fram det vi är bra på och jobbar på att förbättra det vi inte är lika bra på.

Som vd för Loka Brunn är Mia den högsta ansvariga för cirka 60 heltidsanställda och omkring 100 timanställda. Hon säger att en stor del av hennes uppgift är att vara den som visar åt vilket håll företaget ska gå, och att samtidigt förklara varför. Hon är spindeln i nätet, har jobbat länge i branschen och känner mycket folk. En stor del av hennes jobb handlar om att marknadsföra Loka Brunn utanför Loka, att vara en slags ambassadör.

– Jag kan inte exakt allt – men jag har anställt andra människor som är experter på det de gör.

Loka Brunn ligger lite avsides, påverkar det er förmåga att rekrytera?

– Många av de som jobbar hos mig bor i Nora, Örebro, Karlskoga, och så vidare – man är van att ta sig en bit. De flesta kommer ändå fortare till jobbet hos oss än om de skulle ta sig till jobbet i en storstad, och vi har fördelen att folk söker till oss fastän det inte finns några lediga tjänster.

Ur ett konkurrensperspektiv, är ert läge en för- eller nackdel?

– Det är faktiskt lite både och. Kanske hade vi haft lättare att locka ännu fler besökare om vi hade legat närmare en stor stad. Men man åker till Loka för att man vill åka en bit. Många som kommer hit säger att det är något speciellt med luften, med känslan. Så det är både för- och nackdelar.

Majoriteten av Loka Brunns gäster kommer från inom en tiomilsradie. Man har marknadsfört sig lite mot Norge och mycket mot Mälardalen och Stockholm, och får både privat- och konferensgäster från Stockholm därifrån. Men Örebro, Karlstad och Karlskoga är fortsatt det största upptagningsområdet. Att konjunkturen har varit sviktande har man inte direkt märkt av.

– Det är klart att vi märker att det pratas om det ekonomiska läget, men vi har ett bra besöksantal, vi känner att det rullar på. Vi har inte märkt något direkt tapp på konferenssidan, medan andra har tappat. Vilka gäster vi har beror mycket på skolan – när det är skollov så tappar vi konferensgäster, men då fyller vi på med privatgäster istället.

Det byggs ständigt nya spa:n i Sverige. För att ligga kvar på topp gäller det att hålla koll – på nästa trend, på vad folk vill uppleva, och på att man syns och hörs på bästa sätt. Tillsammans med Loka Brunns marknadschef försöker Mia Spendrup göra så mycket aktiviteter som möjligt, saker som ingen annan gjort än. Radioreklamen gör hon tillsammans med sin man Jens.

– Det är Jens som man hör när man surfar in på hemsidan också.

Loka Brunn har funnits som kurort, spa, sedan 1700-talet. Känner du ett ansvar?

– Ja, jag har ett fantastiskt ansvar. Jag tar det på största allvar. Vi har en skyldighet att bevara det här för omvärlden, den här platsen som vi har fått förmånen att förvalta. Det är det allting handlar om, att vi varsamt renoverar och tar hand om stället.

Du pendlar till jobbet, har jag förstått. Hur funkar det?
– Jag veckopendlar från Sörmland, åker upp och bor på Loka varje vecka. Jag behöver vara på plats, man kan inte styra ett bolag på distans om man är vd. Min man är där han med, vi kör ölprovningar för våra gäster, gör aktiviteter tillsammans. Det är väldigt uppskattat. Att komma till Loka ska kännas lite som att komma hem till oss i familjen, jag tycker verkligen om att träffa våra gäster.

Loka Brunn har ett utvecklat miljötänk – bland annat äger de ett eget helt självförsörjande vattenreningsverk, och håller på att ISO-certifiera sig. I en bransch där miljömedvetande kan vara en konkurrensfördel ligger de bra till.

– Vi har arbetat med de här frågorna länge. Nu har vi tänkt ”men gud vad vi är korkade, varför berättar vi inte om det?” – för det är viktigt för många gäster, och en viktig sak att förmedla. Så det ska vi jobba på att tala om.

På hemsidan finns en väldigt utförlig genomgång av miljöarbetet. Bland annat är man i färd med att konvertera all belysning till LED, handlar närodlat när det är möjligt och från ISO-certifierade leverantörer i övriga fall, producerar eget varmvatten via pelletspanna, och så vidare.

– Det är viktigt att man sätter sig ner och formulerar vad man ska göra och i vilka steg man ska göra det. Det är en utmaning. Samtidigt ska man inte sticka under stol med att man måste hitta ekonomi i det man gör, annars kan man inte bedriva verksamhet.

Det kan väl även vara kostnadseffektivt att tänka på miljön?
– Absolut, visst kan det vara det! Det är en kombination, ibland får man välja ett dyrare alternativ för att det är bättre för miljön, och ibland sparar det alternativet dessutom pengar.

CSR – Corporate Social Responsibility – är någonting som växer sig allt starkare i företagsvärlden. Att göra gott för andra kan samtidigt bidra till att det blir bättre för företaget som sådant. Loka har sedan länge engagerat sig i välgörenhetsfrågor, samarbetar med både Cancerfonden och Bris och har borrat två vattenbrunnar i byn Mawanya i Tanzania.

– När man är stor så måste man vara snäll – kommer du ihåg den? Om vi kan hjälpa till att göra det bättre för andra människor så är det klart att vi ska bidra på något sätt. För mig är det så självklart, varför ska man inte?

Den 20 augusti i år invigdes därtill Drottningens önskebrunn av drottning Silvia, där man som gäst tillsammans med Loka Brunn kan vara med och bidra till World Childhood Foundations arbete.

– När jag var på slottet i Stockholm efteråt kom drottning Silvia och tackade och berättade att de hade haft det så trevligt hos oss, och lite senare kom Carl Philip och sa att ”Mamma berättade hur bra de hade haft det hos er”. Då blir man stolt.

CSR blir allt viktigare, man hjälper världen och samtidigt sitt varumärke.

– Ja, men det är också så att det här står vi på Loka för, de här värderingarna har vi. Och om folk gillar det så är det klart att de ser mer positivt på Loka. Det gäller att göra rätt saker, att välja sina samarbetspartners och hitta dem som är seriösa. CSR är här för att stanna, det kommer att bli allt vanligare.

Utöver ditt arbete på Loka så har du en del andra engagemang. Kan du berätta om dem?

– Förutom att vara ordförande i Örebro universitets fundraisingkommitté så är jag sedan tre år tillbaka ordförande för Studenternas hus, som driver studenternas hus i Grythyttan – deras pubverksamhet med restaurangkök. Sen sitter jag med i styrelsen för Svenska spahotell, en förening för alla större spa:n som finns i Sverige. vi är väl ett 40-tal medlemmar. Jag sitter även i Lokas styrelse förstås, och så föreläser jag ganska ofta – både för stora sällskap på Loka och externt.

Mia Spendrup berättar att hon ser på sitt föreläsande och nätverkande som ett sätt att förena nytta och nöje. Hennes man Jens är ordförande för Svenskt näringsliv, och har även han många åtaganden, som Mia ofta deltar i.

– Det är bra för mig, för jag nöter in Loka Brunn i allas huvuden när jag är ute. Det är en förmån som jag har, att jag får göra roliga saker och prata om Loka Brunn.

Före Loka så har hon bland annat arbetat med Stockholmsmässan, där man kunde ha sittningar på 4000–5000 gäster, med City Conference Center och med att bygga upp Jan Stenbecks restaurang i Stockholm. Snart har hon innehaft vd-posten i sex år, men hon har inga planer på att göra någonting annat.

– Nej, det här vill jag göra. Det är det roligaste jag gjort hittills, det roligaste och mest utmanande. Det är något helt annat att vara vd än att vara anställd, jag är fullständigt oanställningsbar efter det här. Jag har ett eget intresse i Loka Brunn, och vi ska fortsätta utveckla det, hitta på nya tokigheter.

Både du och din man är väldigt uppbokade människor – hinner du med några fritidsintressen?

– Vi brukar säga såhär jag och Jens, att vi löser mycket jobbproblem vid middagsbordet. Min stora avkoppling är att vara ute i skogen med min häst, då måste jag fokusera på henne och naturen.

Mia skaffade sin häst för fem år sedan, och säger att det var rena terapin. Hon red mycket som barn, praktiskt taget växte upp i stallet. Men i 30-årsåldern var hon med om en hästolycka. Hon fick panik när hon kom nära en häst och slutade helt att rida. Men för fem år sedan tänkte hon ”herregud, jag älskar ju hästar”.

– Jag skaffade hästen för fem år sedan, det var rena rama terapin. Sakta men säkert har vi blivit vänner och nu är det inga problem.

I djurfamiljen finns även en Rhodesian Ridgeback som kräver mycket motion. Han kan tyvärr inte springa bredvid när Mia är ute och rider eftersom han är lite avundsjuk på all uppmärksamhet som hästen får.

De är stora, Ridgebackarna.

– Ja, han väger väl 45 kilo nu skulle jag tro. De kan vara otroligt lugna hundar, är väldigt duktiga på att koppla av. Men de behöver motion, han kan springa en timme oavbrutet i skogen. Fast de lever på uppmärksamhet och kärlek. Han tror fortfarande att han kan sitta i mitt knä, men det går ju inte. Om du vill ha en vän för livet så är det en Ridgeback. De är fantastiska.