Ordningsvakterna är ett självklart inslag vid krogbesöket. Oftast stannar det vid ett sekundkort och snart glömt möte innan du och ditt sällskap försvinner iväg mot en trevlig kväll. För att få ett lite annorlunda perspektiv på saken ställde vi några frågor till Thomas Nilson, som är just ordningsvakt.
Hur länge har du jobbat som ordningsvakt?
– Tre år som ordningsvakt, innan dess var jag entrévärd i ett år. De allra flesta som jobbar som ordningsvakter har det som extrajobb – jag jobbar som säljare i vanliga fall.
Vad är det för skillnad på att vara ordningsvakt och entrévärd?
– En entrévärd är egentligen som vilken privatperson som helst, medan en ordningsvakt är förordnad av polismyndigheten och har tjänstemannaskydd.
Hur kommer det sig att du hoppade på jobbet från första början?
– Jag blev tillfrågad av klubbchefen på dåvarande Klaras, som jag jobbade ihop med på ett annat företag, om jag ville testa på att vara entrévärd. Jag provade en gång och sedan var jag fast. Det var roligt, intressant och spännande. Efter ett år som entrévärd utbildade jag mig till ordningsvakt.
Vad är det för typ av utbildning som krävs?
– Man får börja med att skicka in en ansökan om förordnande och grundutbildning till polismyndigheten. Därefter blir man intervjuad av någon från polisen som bedömer om man är lämplig att antas till utbildningen. Dessutom måste belastningsregistret vara tomt. Det är en fördel om du har jobbat som entrévärd tidigare eftersom du då vet lite om hur arbetet funkar och vilka lagar och regler som gäller. Själva utbildningen pågår ett par kvällar i veckan under två–tre månader med både teori till praktik, till exempel batong- och handfängselprov. Vart tredje år måste förordnandet förnyas och då gör man bland annat ett teoriprov för att visa att man uppfyller kraven och känner till och förstår aktuella lagar och regler.
Vilka andra färdigheter krävs?
– Social kompetens är grymt viktigt. Det behövs personer med ett leende på läpparna, som kan prata med alla typer av människor. Det betyder mer än man kan tro. Ordningsvakten är första anhalten för gästen och möts man av bryskhet och att man knappt blir sedd så får man inget bra intryck av stället. Får man däremot ett positivt bemötande i dörren blir kvällen oftast väldigt bra.
Jag kan tänka mig att en annan viktig grej är tålamod.
– Absolut. Har man en tuff dag på jobbet är det lätt att tänka ”jag orkar inte!” när man tvingas hantera den 20:e fyllan. Men det är bara att bita ihop. Och jag måste ändå säga att de allra flesta är väldigt trevliga. Sedan är det ett yrke där man inte får bli rädd om det faktiskt skulle hända någonting. Vi har skottsäkra västar, knivhandskar, batong och handfängsel, men det bästa är om vi fungerar som medlare och löser problemen med samtal. Det gäller att kunna läsa av situationen och göra en snabb bedömning.
Hur ser ett typiskt arbetspass ut?
– Det är lite olika. Startar man i entrén ställer man ut köpelare, pratar med serveringsansvarig och bildar sig en uppfattning om vad som händer under kvällen. Är man ansvarig ordningsvakt anmäler man till polisen vilka vakter som ska jobba. Dessutom går vi alltid igenom en checklista innan kvällen drar igång där vi kontrollerar saker som nödutgångar, brandsläckare och hur många personer som får vistas i lokalen. Sedan ser man till att det är ordning och reda och att alla har trevligt. Det är ju det vi är till för. Man är där som en stöttepelare och hanterar allt från att någon har tappat sin mobiltelefon till att i värsta fall ringa polisen om någon stör den allmänna ordningen eller utgör en fara för sig själv eller någon annan. Efter avslutat arbetspass skickar man in en tjänstgöringsrapport till polismyndigheten.
Vad är det bästa med jobbet?
– Det sociala. Det är ett skönt gäng som jobbar ihop och man träffar mycket folk och får nya kontakter. Dessutom får man vara med om en hel del och vaknar ju inte heller upp med en baksmälla dagen efter, haha.
Avslutningsvis, vilken fras hör du flest gånger under en kväll?
– ”Jag har bara druckit tre–fyra öl”, trots att de egentligen har druckit mycket mer. Det är standard. Många försöker skärpa till sig, men då ser man att de spärrar upp ögonen och blir väldigt stela. Oftast har man ju sett dem redan när de ställer sig i kön längre bak och det brukar räcka med att kolla på dem för att de ska bli avslöjade.