Hur många gånger Chuck Hall turnerat i Sverige sedan 1994 vet han knappt själv. I Hallsberg blev det med helgens besök fjärde gången.

– Det är alltid kul att komma till staden som är döpt efter mig. Känns trevligt att spela i Hall-s-berg.

Med glimten i ögat inledde Chuck Hall kvällen på Hotell Stinsen.

Frågan är om inte detta är den absolut bästa upplagan av Chuck Hall Band någonsin. Äntligen har han hittat en trummis och en basist som spelar troget genren och som inte faller ut, som Junior Cota, i funk-slap-bas-solon som totalt kvaddar låtarna eller en trummis som envisas med att fippla hårdrockstrummor. Tvi för sådana tilltag! Det borde vara fängelsestraff på att använda dubbeltrampade baskaggar i blues!

I lördags lät det dock mycket sammanhållet och stadigt. Chuck Hall har även mognat i sitt gitarrspel och uppvisade under lördagskvällen en smått bländande gitarrekvilibrism. Dock är det inte lika väl beställt med sångrösten. Skrovlig och raspig och långt från hur den lät för snart 20 år sedan. Rösten bär helt enkelt inte längre. Att då ta in en gästsångare är egentligen ett lysande drag och när det blir en sångerska som Lisa Lystam är det bara att bocka och buga. Blott 20 år och en blivande bluesdrottning med munspelet i sin hand intog hon scenen på Hotell Stinsen tillsammans med Chuck och hans band. En hemvävd variant av Creams Crossroads hann avverkas och Chuck visade upp hur han lekande lätt behärskar klassiker som Hendrix Wind Cries Mary.