Glasser
Interiors
(Matador/Playground)

Ja herregud vad mycket hon vill, Cameron Mesirow. Vad sägs om ylande från något som skulle kunna vara en armé av Björk-kloner? Det förkommer. Hela tiden faktiskt. I princip varenda låt på Interiors är uppbyggd på en slinga som går på repeat, ackompanjerat av tidigare nämnda ylande, lite beats direktimporterade från Debaser Strand och lite texter om arkitektur och design, såklart. Tolka det nu inte som att det här är ett regelrätt angrepp mot allt vad bra musik heter, helt utan ljusglimtar. För det här albumet har helt klart potential, vilket är just det som gör allt så mycket sorgligare. I en perfekt värld hade Glasser siktat mot det enkla istället för att försöka göra det här så kreddigt som möjligt. Men jag förstår henne. Det hade lika gärna kunnat bli en Bloom av det här, som i fallet Beach House. Och det spelar nog ingen roll vad jag tycker, för Interiors kommer ändå hyllas av drömpophipsters, Björk och arkitekter.

Lyssna hellre på: Beach House – Bloom (Bella Union)