Avicii
True
(Universal)

24-årige Tim Berg är inte bara människa, han är även ett koncept som går under namnet Avicii. Byggd i tätt samarbete med managern Ash Pournouri har deras skapelse utvecklats till ett arenahousemonster – Avicii headlinear festivaler, löpsedlar och dj-topplistor. Musiken kallas arenahouse – det säger ganska mycket. Numera har Avicii egentligen mer gemensamt med modern popmusik eller för den delen arenaband som Coldplay än med det man brukade kalla progressiv house. Det hade inte hänt om inte Tim Berg varit en väldigt talangfull producent, men det hade heller inte hänt om inte Ash Pournouri varit en väldigt talangfull manager – eller om inte Guetta och SHM hade krattat den kommersiella housemanegen.

Duon Berg & Pournouri satsade medvetet på USA först, det har de själva berättat. Och det gör de fortfarande – det är Ralph Lauren-samarbetet och den här skivan två bevis på. Hur då, tänker ni inte. För ni har redan hört countryn i Wake Me Up och sett videon (cirka en reklamfilm för Ralph Lauren). Ni kanske även har hört bluegrass-stompet i Hey Brother (briljant blåspop med Dan Tyminsko, som sjöng I Am a Man of Constant Sorrow) och den snälla listhousen i Lay Me Down. Ni har förhoppningsvis inte hört de konstiga kabaret-vibbarna i Shame on Me eller The Doors-orgeln i Liar Liar.

Koncept, ja: listan på låtskrivare som är kreddade på skivan är lång. Förutom manager-Ash även bland annat Salem al Fakir och Vincent Pontare, vars låt You Make Me faktiskt är smått briljant P3-pop. Att Chic-gitarristen Nile Rodgers är med på två spår kommer inte att resultera i samma hyllningar som när Daft Punk hade med honom på Random Access Memories.

True, är absolut inte en felfri skiva, och får kanske ses som ett konsoliderande av Aviciis position, men den är underhållande. Ibland blir det dock lite övertydligt: för Addicted to You (trist) har instruktionen helt enkelt varit ”sjung som Adele!” och för Dear Boy (bra) ”sjung som Lana Del Rey!”.

Lyssna gärna på:
David Guetta – One Love (Parlophone/Warner)
Coldplay – Mylo Xyloto/Viva La Vida (Parlophone/Warner)
Swedish House Mafia – Until Now (Virgin/Universal)