Brothers
Starbreeze/505 Games
(PC/XBOX/PS3)
Det finns något njutningsfullt i stämningen i Brothers. När jag sitter och spelar får jag känslan av, inte av att jag har spelet det innan men att jag mött något liknande tidigare. Plötsligt slår det mig Ico! Ett av Playstation 2:s och kanske till och med tidernas bästa spel. Med detta menar jag verkligen inte att Brothers på något sätt känns som en kopia, utan menar det snarare som en komplimang. Josef Fares, som står bakom detta spel tillsammans med Starbreeze, har lyckats med något som många andra spelskapare misslyckats med – att med enkla knep skapa en riktigt genuin stämning. Hur kan jag inte riktigt sätta fingret på utan endast spekulera om. En orsak kan vara att karaktärerna inte talar något verkligt språk utan något som man närmast kan likna vid ”simlish”. Detta ger enligt mig ett större djup, spelet lämnar en hel del till spelarens fantasi och förhindrar effektivt berättelsen från att begränsas av språket.
Mycket av spelets riktiga guldkorn ligger i detaljer, så som de bänkar som man kan slå sig ner på och njuta av omgivningarna (likt de i Ico) eller de finurliga pusslen, vars lösningar ofta får mig att le. Eller frånvaron av en tutorial eller onödiga ikoner på skärmen. Något som dock ställde till med problem för mig i början var kontrollen. Man styr de båda karaktärerna samtidigt med varsin tumspak, vilket resulterade i att jag stundtals försöker styra storebrodern för att plötsligt se lillebrodern sätta i väg åt det hållet.
Med detta som första spel så kan vi nog förutspå en lika framgångsrik karriär för Josef inom spelindustrin som den han redan har som filmregissör.