Örebrokvintetten The Tranq är just nu aktuella på mer än ett sätt. I dagarna släppte de singeln Dissident, på lördag, den 31 augusti, ställer de till med releasefest inför den kommande albumdebuten och nästa helg spelar de på Live at Heart. Vi träffade bandmedlemmarna Mathias Pehrson, gitarr, bas och sång, och Marcus Eriksson, synth och percussion, och pratade bland annat politisk approach och folks rädsla att ta ställning.
De fem medlemmarna i The Tranq började spela ihop för ungefär fyra år sedan. Efter några demoinspelningar i egen regi beslutade de sig 2011 för att för första gången ta hjälp av extern expertis. De åkte ned till Göteborg och den välrenommerade Music A Matic-studion där de arbetade ihop med producenten Robin Rudén. Det resulterade i ep:n Peninsula, som släpptes i december 2011. Samarbetet gav dessutom mersmak och under ett och ett halv år har de nu jobbat med att färdigställa sitt första album, The Loss Is for the Masses. Skivan släpps officiellt den 18 september, men redan nu på lördag, den 31 augusti, ställer de alltså till med releasefest på Kungsgatan 1 i Örebro.
Ni släppte nyligen låten Dissident som singel. Har det hunnit hända något spännande på den fronten än?
Marcus: Ja, låten släpptes 21 augusti och sedan kom videon den 27 augusti. Den har börjat poppa upp lite här och där nu. Vi har spelats på radion i England och någon blogg i Paris skrev om låten häromdagen. Det är kul att att få uppskattning och det är ju spännande inför skivsläppet också.
Det är mycket politik och medvetenhet i era två senaste singlar, Dissident och My Heart Is a Yo-Yo.
Mattias: Precis. Vi har valt att gå ut rätt hårt med det politiska nu, både textmässigt och i vår approach. Inte som några plakatrevolutionärer, men vi har ett tydligt budskap. Frågan är ju hur pass redo folk är för det.
Har ni fått mycket reaktioner på det?
Mattias: Några har kommenterat det i stil med ”nu är de politiska och nu säger de så här”, men det är fortfarande ingen som tar i vad vi faktiskt säger. Det kanske kommer i och med skivsläppet och recensionerna. Vi får se vad som händer.
Marcus: Vi tycker att politiken är ett intressant spår, dels för att det finns väldigt mycket viktigt att säga och dels för att det är väldigt få som säger sådana saker. Förra singeln, My Heart Is a Yo-Yo, kan exemplifieras med att Vättern håller på att förstöras genom exploatering. Skulle man fråga folk på stan om en sådan grej så skulle nog de allra flesta tycka att det är väldigt dåligt att dricksvattnet förstörs.
Mattias: Men det är ju knappt någon som vågar säga det högt. Folk är så jävla rädda för att vara politiska och att stå för någonting. Gör man det tror folk att man är rabiat och knäpp, men så är det ju inte. Det är också det Dissident handlar om.
Har hela plattan ett politiskt tema rakt igenom?
Mattias: Så är det. Titeln på skivan är Loss Is for the Masses och det kommer helt enkelt från att det är de stora massorna som är förlorare när man tittar på hur det ser ut runt omkring oss. Låtarna har en kritisk hållning till olika saker i samhället. De är konkreta exempel på vad vi tycker, medan skivan i stort är en slags systemkritik.
Vem står för text och musik?
Mattias: Det är framförallt jag och Micke (Karlsvärd, sång och gitarr, red.anm.), men oftast sitter hela bandet tillsammans och pratar om texterna och vad det är vi egentligen säger. Även om vi börjar med musiken finns det ofta en tanke kring vad låten ska handla om och vilka frågor det är dags att lyfta härnäst.
Marcus: Jag tror att vi är ett ganska analytiskt band överlag som pratar mycket om vad vi håller på med.
Mattias: Så har det varit sedan starten. Det är en förutsättning att alla jobbar mot ett tydligt och gemensamt mål när man kommer upp i en viss ålder och lägger ner en jävla massa tid på det.
Det tog ett och ett halvt år för er att spela in skivan. Hur känns det nu när den äntligen är klar?
Marcus: Det känns väldigt spännande. Vi tycker att vi har gjort en bra platta, sdan hoppas vi att den tas emot bra. Vi hoppas att vi har hittat en egen grej som folk gillar, både soundmässigt och budskapsmässigt.
Mattias: Relationen till plattan har ju gått väldigt mycket fram och tillbaks eftersom det har tagit så lång tid. Ena dan tycker man att det är så jävla bra, sedan undrar man vad man egentligen håller på med.
Marcus: Sammantaget kan man väl säga att det känns väldigt bra nu, när den äntligen är färdig.
Dj-duon Coconut Slaying har gjort remixer på era två senaste singlar. Hur kommer det sig?
Marcus: Vi frågade dem. Det är ett bra sätt att erbjuda något extra nu när man släpper låtar digitalt, så att det inte blir exakt samma material på singeln som på skivan. Sedan är det kul att man kan göra det tillsammans med andra Örebromusiker som man tycker är bra.
Mattias: Vi litar på att de gör en schysst grej av det.
Nu på lördag, 31 augusti, har ni releasefest på Kungsgatan 1 här i Örebro. Vad bjuds det på då?
Mattias: Vi kommer att köra plattans alla låtar och det känns helrätt. Det är ganska många låtar som vi aldrig har spelat live tidigare, så det blir kul även för dem som har sett oss många gånger tidigare.
Marcus: Det blir lite käk också och när vi har kört klart lirar Coconut Slaying. Dessutom får man en platta om man kommer!
Och helgen efter spelar ni på Live at Heart för fjärde året i rad.
Marcus: Ja, vi spelar på East West, klockan tolv på lördagskvällen.
Vad tycker ni om festivalen?
Marcus: Jättebra! Det är grymt! Eftersom det finns en ganska begränsad livescen i Örebro, precis som i många andra mindre städer, har det alltid varit jävligt kul eftersom vi får spela på hemmaplan. Sedan är det ju väldigt viktigt för Örebros musikliv i stort också. Det är fantastiskt bra. Vi är riktigt peppade!
Kolla på videon till Dissident:
