Kanye West
Yeezus
(Def Jam/Universal)

Den här gången spelar det ingen roll. Jag lessnar. Han fångar dancehallmusiken väldigt snyggt, han kramar ur housen på ett sätt han aldrig gjort förut, han tecknar det slutgiltiga avtalet till, från, och om sig själv. Men den här gången spelar det ingen roll. Det kvinnliga könsorganet har fått ytterligare tio spår skrivet om sig. Allt är pussy. Allt är bitches. När han inte besjunger vaginan skriver han om det han gillar näst mest: bilden av sig själv sig som den enda guden. Igen och igen och igen. Som han alltid gjort. Det finns ingenting kvar av människan Kanye West längre. Världens trasigaste hiphopartist har lagt pusslet om sig själv sedan debutskivan, och vi andra har tittat på. Den här gången vill jag inte vara med längre. Där My Dark Beautiful Twisted Fantasy var just det; en sjuk, svulstig opera signerad en man som bestämt sig för att lägga 100 procent arbete, passion och hybris i ett enda album, är Yeezus ett sammansatt, komprimerat anteckningsblock från en människa halvvägs till psyket.

Det handlar inte lika mycket om moral som det gör om ambition. Det handlar inte om att musiken saknar musikalitet. Tvärtom är det hans tätaste album to date. Men det handlar om vad man vad väljer att fokusera på. Jag skulle kunna lyfta fram Chicago den här gången. Hur han influerats av de senaste årens oroligheter i hans hemstad. Stadens kamp mot brottsligheten. Men det skulle vara att kasta sken på något annat än det som hela tiden ligger top of mind: känslan av att höra en man förlora sig själv. Det spelar ingen roll hur bra jag faktiskt tycker om Black Skinhead eller att första minuten av Blood on the Leaves är det mest suggestiva han gjort bakom det där autotune-skimret. Vissa gånger vill man lyssna på texterna och så fort jag gör det hör jag bara dynga. Och jo tack, jag är helt okej med att placera mig i ett reaktionärt fack när jag säger att jag inte vill höra en rappare vägra ta steget upp från den lyriska sandlåda han så uppenbart sitter i.

Lyssna hellre på: Kanye West – My Beautiful Dark Twisted Fantasy (Roc-A-Fella/Def Jam), Jay-Z – The Blueprint (Roc-A-Fella/Def Jam), Daft Punk – Random Access Memories (Daft Life/Columbia)