Zaytoun
Regi: Eran Riklis
I rollerna: Stephen Dorff, Abdallah El Akai, Alice Taglioni m. fl.

Året är 1982 och platsen Beirut. Taxichauffören hälsar ironiskt välkommen med ett ”Welcome to Beirut! Here everyone kills everyone!”.

Här bor Fahed (Abdallah El Akai), eller Zico som han kallas av sina kompisar för sin likhet med den brasilianska fotbollsstjärnan. Vardagen består av att försöka ta sig någorlunda helskinnad till och från skolan. Inte sällan möts han av fotografier på sina klasskompisars skolbänkar – fotografier för att hedra någon som avlidit. Fahed/Zico är palestinier och hotet från de israeliska soldaterna finns ständigt. Prickskyttarna och bombräderna avlöser varandra och en dag träffar de israeliska bomberna Faheds far. Samtidigt kraschar stridspiloten Yoni (Stephen Dorff) och blir tillfångatagen. Fahed blir en av hans fångvaktare.

Zaytoun är en film om en av de mest svårlösta konflikterna i moderna historia. Är det ens fel att två slåss? Vad är det som hindrar den politiska makten i Knesset att vara ödmjuk och sluta förtrycka en hel nation? Varför måste PLO och Hamas fortsätta terrorbomba israeliska civila? En hämnd för en hämnd för en hämnd för en … Varför ska det vara så svårt att sluta fred? Ja, det är kanske något som ska diskuteras i ett annat forum än en filmrecension. Zaytoun är Stephen Dorffs bästa skådespelarinsats på många många år och samspelet mellan honom och Abdallah El Akai är absolut klockrent. Innehållet i filmen förmedlas med osedvanlig skärpa och värme av regissören Eran Riklis som 2008 blev hyllad för Citronlunden. Nu är det dags att hylla igen!

Zaytoun? Jo, det är arabiska för oliv och den som ser filmen kommer att förstå varför.