Conny Norman är uppfinnare av födsel och ohejdad vana. Connys cv är brett och tekniktungt. En intensiv man som tonar fram som både ödmjuk och självmedveten. Hans uppfinning ParticleTrap® är något alldeles extra – till synes enkel, hypereffektiv, mångsidig och miljövänlig. Hans berättelse vittnar om att en uppfinnares liv består av hårt arbete och misslyckanden som ibland är oförklarliga.

– Då började jag fundera. Vad i helsike beror det här på? Och sedan vaknade jag en natt med ett ryck. Ja, jäklar det här måste jag testa!

Uppfinnaren Conny Norman berättar om en nattlig snilleblixt hösten 1998. Bakgrunden var att sotaren hade varit på hembesök och gjort den obligatoriska ventilationskontrollen (OVK) i lägenheten.

– Jag hade gjort rent köksfläkten en bra bit in i ventilationskanalen. Så långt man nu räcker med händerna.

När så sotaren dök upp på utsatt tid och plockade isär alltihop, dröp den formligen av fett igen.

– Det var väl dels fett från vår egen matlagning, eftersom vi lagar mat hemma, dels kom det väl från andra också.

Iakttagelsen startade en tankeprocess som efter intensiv tankemöda och mycket experimenterande resulterat i en filtrerings- och separationsteknik med enorm potential, som blivit ett Signum Trademark med varumärket AerosolTrapTM. Det är delvis självförklarande. En ”aerosol” är per definition en ”gas med däri svävande partiklar av vätska eller fast ämne.” Engelskans ”trap” betyder fälla, ryssja, och finns också i teknikspråket i betydelsen ”vattenlås”, ett annat exempel på separationsteknik.

Men det är inte den första uppfinning som Conny har gjort. Han är en boren uppfinnare – och berättare. Att följa hans vindlande och fascinerande exposé över sitt yrkes- och uppfinnarliv utmanar ens tekniska allmänbildning.

– Jag har alltid haft en inbyggd förmåga att se saker som andra inte ser. Det hänger nog ihop med mitt arv från vallonerna i släkten. Det där har jag inte kunnat släppa.

Han lyfter också fram en annan faktor som format honom: den dyslektiska gåvan som han paradoxalt nog kallar den. Han menar att den tvingat honom att utveckla andra förmågor. En del framgångsrika människor med dyslexi vittnar om samma sak.

– Jag har inga problem att läsa och förstå text på svenska och engelska. Men när jag skriver text så kan jag upprepa samma ord om igen. Då ser jag i datorn att ordet blir understruket. Utan datorn är en dyslektiker väck.

Han gick ut ur grundskolan med 2,1 i medelbetyg. När han så småningom tog sin ingenjörsexamen i maskinteknik på Teknis i Örebro hade han 4,5 i medelbetyg. Han fick en femma i svenska delvis tack vare sina välstrukturerade och konkreta uppsatser. Men han tycker fortfarande att han skriver som en kratta.

Det verkar vara karakteristiskt för honom att se också fördelar i det negativa. En whiplashskada efter en trafikolycka har gett honom svåra och livslånga smärtor som måste medicineras. Men den har också medfört att han fått mycket tid att reflektera över sina uppfinningar, konstaterar han.

Conny har inga svårigheter att kommunicera.

– Men jag kan vara för rak ibland. Jag säger vad jag tänker. Tala är silver, tiga är guld, heter det. Men ska man driva utvecklingsprojekt som uppfinnare och bli kallad för innovatör då måste man vara uthållig och så måste man få människor att förstå sig på tankebanorna man har.

Hans uthållighet och vilja växer till när det går emot.

– Desto mer vill jag, säger han och ser intensivt på mig.

Conny gör skillnad på uppfinningar och innovationer. En uppfinning är något helt nytt och epokgörande. Först när den fungerar som en teknik i praktiken kan den kallas en innovation. Han betonar vid flera tillfällen att alla människor är olika och lär sig på sitt eget vis.

– Man måste kunna lära sig utbilda dem. Se, höra och göra var mina ledord.

Ett pedagogiskt tänk som han praktiskt tillämpat under en kort anställning som datalärare och klassföreståndare för en eftergymnasial klass av datatekniker på Tullängsskolan, då uppfinnarkassan behövde förstärkas. Men också under ABB Transformerstiden i Ludvika, då han ledde ett stort tekniköverföringsprojekt för indiska kunder.

Conny har varit tvungen att ta duster med Jantelagen. Komma här och vara uppfinnare är inte alltid populärt. Men mestadels har han mött positiva reaktioner.

– När jag jobbade på ett teknikintensivt företag som Allhaboverken, som tillverkar portar var det bra. Samma sak på ABB. Men på Atlas Copco före 1980 då var skråna så fastställda, sedimenterade och solida att de inte gick att bryta igenom.

Det var efter militärtjänsten han började som montör på Atlas Copco första gången. Innan hade han arbetat på Örebro mejeri där han slutade som reparatör. Ända från första början av sitt arbetsliv har han varit inställd på att förbättra de tekniska utrustningar han mött. Han arbetade i två omgångar på Atlas Copco och till slut tog man också där till vara på hans underfundighet, som han benämner sin gåva.

– Jag fick även jobba på experimentverkstaden. Där satte jag ihop den första midjestyrda bergborrsriggen idag kallad Rocket Boomer.

Så blev han teknisk chef i ett konstruktionsföretag som bland annat byggde skärmväggar med hjälp av aluminiumprofiler.

– Jag såg till att tekniken applicerades på så många användningsområden som möjligt och att få fram stabila konstruktioner där aluminiumprofiler ingår.

Därefter sökte han och fick jobb på Asea Atom Västerås. Efter en internutbildning placerades han i Ludvika där man bland annat tillverkar transformatorer med överföringsteknik för högspänd likström. Nu växte högspänningen – både bildligt och bokstavligt – och hanterande av miljardvärden in i hans cv. Och berättelsen om åren i ABB-koncernen, där Asea blev en bärande del, ger tillräckligt med stoff till en bok.

Först blev han controller, styrekonom, för den svenska delen av ett projekt med en budget på 225 miljoner dollar i 1982 års penningvärde – över en miljard kronor. I projektet samarbetade han med sju projektingenjörer som rapporterade direkt till honom.

– Det var viktigt, väldigt viktigt för ABB att få betalt allt eftersom företaget betalade ut löner och betalade för materialet i ett stort projekt.

Så växte det så kallade progress payment (PROFS) fram.

– Vi fick total kontroll över alla de aktiviteter som ingår i ett projekt. De fick alla ett pris. På så sätt blev 35 000 aktiviteter prissatta. Kundens krav och önskemål och faktureringen låg i paritet med det upparbetade materialet som fanns i verkstäderna.

Det utvecklades till ett så framgångsrikt system att det användes i hela koncernen.

När progress payment rullade och gick kände Conny att han ville göra något nytt. Han sattes då in i en nyckelposition på staben för ABB Transformers med uppdrag att rationalisera verkstäderna. Ett nytt projekt, T50, var på gång i koncernen: Genomloppstiden i alla fabriker skulle halveras. Flödet i tillverkningsprocessen skulle vara kontinuerligt och byggas upp i logiska sekvenser för att det inte skulle uppstå flaskhalsar eller onödig lagerhållning, eller bådadera.

– Det gick också väldigt bra och jag blev erbjuden att bli platschef på ett av dotterbolagen där.

Det fanns dock ett aber. Han var inte särskilt populär bland personalen efter alla rationaliseringar. Så han tackade nej. Bland annat hade han och hans medarbetare lagt ner snickeriet och ersatte träet i isoleringen med ett träfibermaterial som tillverkades på annat håll. Bakgrunden till beslutet bjuder på ett stycke intressant teknikberättelse.

– Man köpte mycket virke, björk och bok från Mellaneuropa speciellt östra delen. Det innehöll en mängd metallfragment och gevärskulor från alla krigen. De var osynliga i träet.

En kula på fel ställe kan verkligen ställa till det. Antag att man mäter ut ett säkerhetsavstånd på en halvmeter från en elskena att isolera. Men mitt på den utmätta sträckan ligger det av en slump en kula dold i träisoleringen.

– Då är det inte en halvmeters isolationsavstånd. Då är det helt plötsligt hälften och då kan man få ett överslag till kulan med en enorm urladdning som följd i en transformator. Antingen vid högspänningstestet i labbet innan leverans eller i driften.

Det hände slumpmässigt då och då. Att eliminera trävirket i isoleringen och ersätta det med en formanpassad fibermassa var därför i slutändan en kvalitetshöjning. Smällarna i labbet minskade med mer än femtio procent.

En transformator är upp till tio meter lång, fyra meter bred och en fem, sex meter hög. Och den väger mellan 350 och 400 ton.

– När den inte klarar proverna i labbet måste man riva isär den. Och göra om alltihopa, Det kostar pengar och tid.

En transformator fylls med olja som kyler och dämpar vibrationer.

– Där lärde jag mig tänka i filter och filtreringsteknik. Vi fick till slut fram en extremt ren olja vid laboratorietesterna. Då kunde vi stressa objekten maximalt. I och med det förbättrade vi slutprodukten som levereras över hela världen. ABB:s transformatorer håller bättre.

Efter några år började han jobba med datorer på ABB Transformers, datasupport. Men 1992 slutade han i koncernen och flyttade hem till Örebro. Vid hemkomsten gick han igenom en kvalitetsutbildning ISO 9000 och ytterligare en till försäljningsingenjör för att höja sin kompetens. Och samtidigt startade han en firma.

Under tre år med start 1994 arbetade Conny med en uppfinning med medicinska förtecken och där filtreringstekniken har en huvudroll. Men där också hans tekniska kunnande bakom en sofistikerad vikport – delvis konstruerad under tiden på Allhaboverken – kom till nytta.

– Jag tog fram något som vi kallade barriärsäng med ett mekaniskt-statiskt filter som renade luften till 99,9999 procent så att inte ens kaffelukten gick igenom. Objektivt provad på KTH.

Han benämner den också vuxenkuvös. Den är tänkt för astmatiker, allergiker, brännskadade och för nyopererade som kan erbjudas en läkningsprocess i en helren miljö. Conny ser också att den skulle kunna ersätta höghöjdsträningen inom idrotten. Testerna av prototypen i flera olika sammanhang gav lovande resultat för astmatiker och allergiker i form av ökad livskvalitet och minskad medicinförbrukning. Men vuxenkuvösen är inte i bruk utan finns i form av ritningar. Den har varit på väg att testas vetenskapligt flera gången. Men varje gång har förhoppningarna gäckats. För att göra en lång och komplex historia kort.

Det är annorlunda med AerosolTrap. Den har testats vetenskapligt av både Mittuniversitetet (miljöstudie) och Örebro universitet på uppdrag av AstraZeneca. Den första anläggningen med tekniken inbyggd installerades år 2000 på McDonald’s i Västhaga i Örebro för att avskilja fettet från matlagningsprocessen i frånluftsventilationen vid stekborden.

Tidigare hade sotarna och personalen var sextonde vecka varit tvungna att avlägsna 50 millimeter fett ur ventilationskanalerna. Dessutom tog det McDonalds personal en vecka med extra städning. Med AerosolTrap och ett specialtvättmedel kunde kanalerna renas kontinuerligt.

– Det fungerade alldeles utmärkt. Fettet fastnade i fällan och så kunde man tvätta ur det så att det rann ut i avloppet. Bakterierna, och enzymerna och tensiderna i tvättmedlet levde i 72 timmar.

Fettet försvann därmed ur avloppsnätet. Och det var ett jättestort plus för alla kommunala avloppsvattenhanteringssystem.

När Conny ska förklara för oss lekmän använder han Svartån som utgångspunkt. Tekniken har sin grund i vattenrening även om den passar för alla flöden.

– Svartån är full av skräp och humusämnen. Den rinner ut i Hemfjärden, sen i Mellanfjärden och Storhjälmaren. Då är ju funktionen där som en trekammarbrunn.

Det vill säga ämnena i Svartåns vatten sedimenteras på olika ställen beroende på en hel mängd egenskaper som yta, partikelvikt och flödeshastighet. Det går att räkna på, konstaterar han nöjt, och därmed också simuleras. Här började jakten på matematiska formler och byggandet av modeller.

– Nu tänkte jag inte misslyckas. För här skulle jag ta fram en uppfinning som man kunde räkna på fysiskt. AerosolTrap utnyttjar processer som pågår hela tiden i naturen.

Conny är helt uppslukad när han visar ett par modeller i lådform där hans ekvationer förverkligats i små metalltungor. så kallade bafflar, som bromsar in flödet och åstadkommer virvelrörelser, där avskiljningen sker, eller med omvända förtecken, anrikningen börjar. Ordvalet beror på vad målet är med tekniken.

AerosolTrap har många fördelar. Den är miljövänlig och åstadkommer bara ett minimalt tryckfall i flödet, till skillnad från konventionella filter. Den är inte bara mångsidig utan kan också användas i en skala som räknas från metrar och ner till centimetrar och kan förmodligen separera ner till nanostorlek. Då talar vi om miljondels millimetrar.

Conny har tagit mig med på en engagerad teknisk rundtur där han berört atmosfärens partikelvärld, Guldkustens oljeutvinning, fosforåtervinning, läkemedelsbranschen filtreringsproblem och andra teknikområden. Han vill göra vår värld bättre och renare. Han tror på AerosolTrap. Skorstenarnas tid är förbi.

– Om jag lyckas med min teknik, är det ett stort paradigmskifte. Jag är inte framme där än. Den har inte börjat säljas. Men den har fått visa vad den kan.

Det som behövs nu är ett flöde av riskkapital för att utveckla AerosolTraps hela potential. Conny och hans medarbetare i AerosolTrap AB jobbar på det i samarbete med regionens affärsutvecklingsbolag Inkubera AB.