Krigets barn

Regi: Kim Nguyen
I rollerna: Rachel Mwanza, Alain Lino Mic Eli Bastien, Serge Kanyinda

– Visa respekt för era vapen! De är era nya mammor och pappor!

Tolvåriga Komona (Rachel Mwanza) har just tvingats att avrätta sina föräldrar av de gerillasoldater som anfallit hennes by. Valet stod mellan att hon sköt själv eller att gerillaledaren hackade ihjäl dem med en machete. Efter detta inleds en träning under hugg och slag där Komona och barnen från hennes by får ryska AK-47:or nerstuckna i sina små händer och tvingas till att bli kallhamrade mördare. Skjut eller bli skjuten själv.

Platsen är någonstans i norra Afrika i ett icke namngivet land i ett okänt krig där döden ständigt är närvarade och ett människoliv är värt noll och intet. Krigets barn är en film som den kanadensiska regissören Kim Kguyen fått kämpa i över tio år för att kunna göra. Efter närmast ändlös research och långa intervjuer med barnsoldater för att kunna berätta sin historia ur deras perspektiv, lyckades han ordna finansiering av sin film. Den här filmen är alltså helt berättad ur tolvåriga Komonas perspektiv och filmen är inspelad helt i ordningsföljd. Regissören Nguyen lät inte heller amatörskådespelarna få ta del av mer manus än vad som behövdes för nästkommande scen – allt för att åstadkomma så naturliga skådespelarinsatser som möjligt.

Resultatet? Rachel Mwanza fick en Silverbjörn på filmfestivalen i Berlin för Bästa skådespelerska och Krigets barn var Kanadas bidrag till kandidaterna för Bästa utländska film vid Oscarsgalan. Det här är en fruktansvärt otäck och gripande film som verkligen kräver att åskådaren har en bra dag.