Smittad 
Johanna Strömqvist
Månpocket

Smittad är något så ovanligt som en stockholmsbaserad vampyrroman. Att jag påstår att det är ovanligt baserar jag enbart på det faktum att jag inte stött på någon tidigare. Det dröjer ett tag innan vampyren blir synlig i berättelsen. Fram till dess är det nittonåriga Maria, som precis flyttat hemifrån, som står i fokus. Hon vet inte riktigt vad hon vill med sitt liv. Hon festar, spelar i ett death metal-band och har ett oengagerat förhållande med Oskar. När hon träffar Emmy får livet plötsligt en mening. Allt annat blir oviktigt och de blir helt uppslukade av varandra. Samtidigt som deras kärlekshistoria tar fart sker brutala överfall runt om i Stockholm och den stekheta sommarvärmen håller invånarna i sitt grepp.

Fram till dess att denna roman blir den vampyrroman den utger sig för att vara, vilket inte sker förrän efter drygt halva boken, är den riktigt bra. Kärlekshistorien mellan Maria och Emmy är nästan lika uppslukande som de är av varandra. Men enter vampyr och jag tappar intresset. Det visar sig att Emmy liksom av allehanda droger är beroende av vampyren Andrés ”magi”. Kanske är jag för ointresserad av vampyrhistorier eller helt enkelt för gammal för att tycka att romanens andra del kan vara annat än fånig. Som kärleksroman funkar dock Smittad alldeles utmärkt.