Liknelseboken
Per Olov Enquist
Norstedts

Per Olov Enquist har hunnit bli närmare åttio år gammal och får nog anses vara en av Sveriges främsta författare. I Liknelseboken, med underrubriken ”en kärleksroman” tar han itu med sin första relation med en kvinna. Han lovade henne en gång att aldrig någonsin berätta – hon var i femtioårsåldern, han en fjortonårig pojkspoling – men nu är hon sedan länge borta. De gör det på det kvistfria furugolvet (kvinnan är genomgående kallad ”kvinnan på det kvistfria furugolvet”) i det hus som råkar vara det hus där författaren Stieg Larsson senare växer upp. Denna första sexuella upplevelse blir som en frälsning för den unge Per Olov och det är inte konstigt att han nu, till slut, vill förmedla den till sina läsare. Liknelseboken är en självbiografisk roman och P O framställer delar av sitt liv på ett fiktionsartat sätt (han benämner, till exempel, sig själv ”han”) och hänger upp berättelsen på krokar av verkliga händelser. I sin självbiografiska Ett annat liv gjorde P O Enquist upp med sin alkoholism, i denna ser han tillbaka på sina unga år med fokus på denna kvinna med det kvistfria furugolvet, men också på relationen mellan sina föräldrar. Denna roman kunde ha varit alltför lågmäld och långtråkig om det inte vore för Enquists fantastiska språk (även om det blir några ”Man häpnar”, ”Man baxnar!” och ”Nog!” för mycket).