NO
Regi: Pablo Larrain
I rollerna: Gael Garcia Bernal, Alfredo Castro, Luis Gnecco, Antonia Zegers, Marcial Tegle, Néstor Cantillana, Jaime Vadell, Alejandro Goic

Den 11 september 1973. Chiles president Salvador Allende mördas under en militärkupp under ledning av Augusto Pinochet. Militärjuntan införde genast censur och utegångsförbud. Utrensningen av oliktänkande och vänstersympatisörer inleddes också omedelbart där bland annat protestsångaren Victor Jara mördades.

Regissören Pablo Larrains film NO utspelar sig 15 år efter militärkuppen. Pinochet får efter år av diktatur ett infall att fråga Chiles befolkning huruvida
 han ska fortsätta styra landet som ”president” eller inte. En NO- och en YES- fraktion bildas och över en period på
 27 dagar får de varje kväll 15 minuter utrymme i chilensk television att driva sin tes varför eller varför inte Pinochet ska fortsätta som landets president.

René Saavedra (Gael Garcia Bernal) arbetar för NO-fraktionen och här får
 vi följa hans och hans medarbetares arbete. Filmen är baserad på Antonio Skámetas bok El Plebiscito och Larrain har använt sig enbart av videofilm för att få till den autentiska atmosfären av 80-tal. Personligen måste jag säga att kunskapen om den här delen av Chiles historia var ganska klen, för att inte säga totalt obefintlig. Är man det allra minsta intresserad av Sydamerikas och i synnerhet då Chiles historia är denna film dock ett mycket stort måste. Stundtals blir också illusionen fullständig och skillnaden mellan fiktion och dokumentär raderas ut fullständigt. Det här är också en ”how to do it” när det gäller hur man ska marknadsföra en åsikt och något flera länders presidentkandidaturer (läs USA) har kopierat.