Alina Devecerski
Maraton
(EMI)
Alina Devecerski har tillsammans med sin låtskrivarpartner Christoffer Wikberg gjort en av årets sämsta låtar. Nej, jag talar inte om genombrottssingeln Flytta på dig, som i och för sig är väldigt enerverande. Jag talar om Ikväll skiter jag i allt, den där låten som lånar sjukt mycket melodi och ljud från Swedish House Mafia singeln One samtidigt som Alina Devecerski sjunger med samma tonfall och melodier som i Flytta på dig. Även i electrostompiga Maraton fraserar hon på väldigt likartade sätt. Det är i skenet av det fantastiskt roligt att Anders Nunstedt på Expressen i sin recension av den här skivan skrev att den kunde få ”alla andra album du hört i år att framstå som kraftlösa stereotyper”.
Men. Att det finns ett par kalaskassa låtar på skivan betyder inte att Maraton som helhet är ett dåligt album. Alina Devecerski har när hon vill, eller kanske mer när hon utmanar sig själv att ta nya melodiska banor, en väldigt välfungerande röst. Hon är energisk. Hon har karisma. Hon har ”staying power”, som salige Solomon Burke kanske skulle ha sagt. Produktionen på Flytta på dig och Ikväll skiter jag i allt ger mig ångest, men när Devecerski och Wikberg bygger ljudbilden på Kentstämningar och livetrummor (låter det som) blir Vem tog dig hem en väldigt fin berättelse om olycklig kärlek, en sång som faktiskt utskiner de två låtar på skivan som Kents Joakim Berg har vart med och skrivit. Och Jag svär är en melodiös rackare som lyckas sammanfoga Kents Det blåser på månen med nutida teknostomp.
Jocke Bergs bidrag då? Jo, Ärligt talat är en ganska traditionell poplåt där Bergs inflytande mest märks i sångmelodi och backupsånginpass. Och Krigar precis som du låter som en lite mer teknofierad version av en gammal Kentballad, något som bara nästan platsade på Tillbaka till samtiden. Kompetent men inte det bästa på skivan.
Lyssna gärna på: Maskinen – Boys II Men (Pope/- Universal), Familjen – Allt på rött (Cosmos/Play- ground), Den Svenska Björnstammen – Ett fel närmare rätt (Goldenbest/Universal).
