Paul Mccartney
Kisses On the Bottom
(4AD/Playground)

Att Paul McCartney allt mer närmar sig jazzen framgår tydligt på det senaste albumet Kisses On The Bottom. Att han närmar sig är dock en underdrift å det grövsta – detta är loungejazz i Burt Bacharach-tappning så det skriker om det – och visst låter det helt okej. Jag knäpper takten med fingrarna och ser mig själv sippandes på en dry martini i en pianobar någonstans. Den som väntar sig en skiva i stil med det som McCartney gjorde i mitten av 70-talet får dock snällt vänta, här tas inga svängar ut. Istället möts lyssnaren av 16 spår byggda på samma långsamma lunk, något som i längden blir rätt trist. Låten My Valentine, som för övrigt är den ena av totalt två låtar på skivan som McCartney skrivit själv, sticker ut en aning men drunknar snart bland de övriga låtarna som i stort sett låter precis likadant. Det lekfulla och glädjerika som ofta förknippas med McCartneys musik finns dock där någonstans bland vispdrivna trummor, jazziga pianolicks och ståbas.

Lyssna gärna på: Sammy Davis Jr. – Very Best of Sammy Davis Jr. (Charly/Border)