Tyst i klassen!
Björn Ranelid
Albert Bonniers förlag

Om inte Björn Ranelid hade envisats med att vara med i varenda program på tv hade jag haft mycket lättare att komma in i hans nya roman. Hans röst ljuder i mitt huvud när han med sina poetiska omskrivningar och lite ålderdomliga språk berättar om familjen Lilja i 1940-talets Malmö. När rösten efter ett tag tystnar för att sedan bara återkomma lite då och då och då blir läsningen också njutbar. Björn Ranelid är faktiskt romanens ”jag”, så hans rikssvenskfärgade skånska har en berättigad plats hos berättarrösten, men inte utan att den blir en aning irriterande.

Ranelid gick i samma klass som Kristina Lilja, enda dottern i familjen han berättar om. Hon kommer in ett hundratal sidor in i boken. Innan det handlar berättelsen mest om hennes adoptivmamma Karin. Karin är en älskvärd kvinna med en alkoholiserad och våldsam man. De får sex söner tillsammans, varav en, Hektor, skär av sig tungan för att han blir retad för sin stamning och en annan, Sixten, förstör sin fotbollskarriär när han i berått mod hoppar från en byggnadsställning och skadar sig. Dramatik fattas inte. Och bor gör de i Malmös ”nödbostäder”. Kristina är det av barnen som lyckas bäst i skolan och blir så småningom präst. Titeln Tyst i klassen! kan anspela både på underklassen och skolklassen och är ganska fyndig och att Hektor gör sig stum med sin självstympning ger ännu en dimension till titeln. Ranelid lånar dock dessa människor sin röst.