Pojken som slutade gråta
Ninni Schulman
Forum
Efter vintern, som man kunde läsa om i Ninni Schulmans debutdeckare Flickan med snö i håret har nu sensommaren kommit till den lilla värmländska orten Hagfors. I Pojken som slutade gråta (anas ett mönster i valet av titlar?) brinner en villa ned med ett dödsoffer som följd och Magdalena Hansson, Värmlandsbladets lokalreporter, bevakar. Branden visar sig förstås vara anlagd – det här är ju en deckare. Mordbrännaren har slängt in molotovcocktails och branden tar sig blixtsnabbt. När villa nummer två brinner ned och tar sina två inneboende med sig till intigheten står det klart: en pyroman sätter skräck i bygden. Lilla Hagfors där alla känner alla kommer mig som läsare så nära. Schulman lyckas verkligen dra in mig i sin romanvärld – jag blir så uppslukad att jag blir lite rädd för pyromanen för egen del. Eftersom jag nyligen läst Liza Marklund är det lätt att dra paralleller med hennes deckare och Schulmans: som huvudkaraktär en kvinnlig skrivande journalist, frånskild med barn och som löser brott. Men Ninni Schulman är enligt min mening snäppet bättre. Hon är väldigt bra på att berätta om ganska vardagliga saker utan att det för den sakens skull blir tråkigt. Jag läser gärna om Magdalenas oro för att sonen Nils blir mobbad i skolan, om polisen Christers trevande inledning av ett kärleksförhållande och hans kollega Petras bekymmer med tonårssonen.