Mattias Alkberg 
Anarkist
(Teg Publish/Playground/Ny Våg)

Sverige behöver någon som Mattias Alkberg. Någon som stryker mothårs men samtidigt medhårs, någon som är originell men ändå lyckas träffa mitt i prick – Mattias Alkberg är därför mer än välkommen in i mitt vardagsrum och ut ur min stereo. Anarkist gavs ut både som diktsamling och bok och jag kan inte låta bli att förundras och le lite åt Alkbergs underfundiga vardags– och samhällsbetraktelser – både fula och vackra på samma gång. En säregen stämma och ett vibrato som för tankarna till Roy Orbisons och Eddie Meduzas gemensamma barn får melodierna och låtarna att komma till liv på ett upplyftande sätt. Det är avslappnat, skitigt och uppriktigt.

Många känner nog Mattias Alkberg som gitarrist och sångare i The Bear Quartet. Anarkist är dock Alkbergs tredje soloskiva varav en av dem är en split-skiva med Pascal. Skivans alster spretar likt de träd som finns på skivans omslag; här varvas avskalade och lågmälda låtar med mer punkiga garagedängor. Låten ”Dementorer” med en arsenal av gitarrer som slåss om utrymme står i skarp kontrast till mera ohöljda låtar som ”Helgen v. 51” och ”Född fel”. Den Johnny Thunderska ”Håll mig!” doftar näst intill lika mycket glammig protopunk som New York Dolls gjorde 1973. Allt är snyggt inramat av Alkbergs egen stämma som vissa musikteorinördar förmodligen skulle avfärda som falsk. Men trots att vissa toner inte är helt rena skulle jag istället vilja kalla det både charmigt och helt rätt. Skivan kanske inte är någonting för den som förväntar sig storproduktion, kanske kan den mer liknas vid en lågbudgetfilm som kommer att växa till en klassiker. Anarkist står som en skön kontrast till allt det överproducerade och tillkonstlade på musikscenen. En opolerad motpol i en musikbransch där rösterna allt mer börjar likna den av en robot.

Lyssna gärna på: Dr. Dog – Easy Beat (Rough Trade/Import), The Flaming Lips – Oh My Gawd!!!… (Plain/Border import) Masshysteri – Masshysteri (Ny Våg/SPD)