Det finns en del artister som nästan alla har någon typ av relation till. En av dem som knappast behöver någon närmare presentation är utan tvekan Tomas Ledin. I detta nummer har Handelsstaden fått tillfälle att prata med honom inför hans två kommande spelningar här i påskhelgen.
2012 var en milsten för Tomas Ledin. Då kunde han se tillbaka på 40 år som artist, år som har präglats av ett ihärdigt turnerande som utan tvekan har gjort honom till en av Sveriges mest omtyckta artister. En självklar fråga är hur känslan för att stå på scen och spela inför en publik har förändrats under dessa år.
– Den allra största skillnaden är att jag idag har större spelglädje och mindre nervositet inför att gå upp på scenen. Självklart har jag förändrats som artist, och tycker nog själv att jag idag är bättre än någonsin, jag skriver bättre och jag sjunger bättre, säger Tomas Ledin.
Dock så var det under en period inte alls självklart att det skulle bli den långa karriär som det hittills blivit, 1985 kände Tomas Ledin att det fick vara nog, och han bestämde sig för att helt enkelt ägna sig åt något annat, bland annat var han med och arbetade administrativt för en stor stödgala för ANC som ägde rum i Göteborg, en konsert till vilken det gick ett specialchartrat tåg från Örebro som undertecknad befann sig på.
– Det var jag, Mikael Wiehe och Björn Afzelius som blev kontaktade av ANC:s svenska representant med en förfrågan om vi ville göra något, och jag tyckte det passade mig bra att arbeta lite mer som samordnare. Jag sjöng ju ett par låtar då också, men i huvudsak arbetade jag bakom scenen, rent administrativt. Att jag bestämde mig för att sluta med musiken då under några år kom sig av ett ifrågasättande av det jag gjorde, ett ifrågasättande som jag anser är en väldigt viktig del av den kreativa processen, konstaterar Tomas Ledin.
Men Tomas Ledin kom tillbaka, och både före och efter avbrottet har han kontinuerligt levererat bidrag till listan på låtar som man på gott och ont knappt kan få i huvudet. Finns det någon som aldrig har sjungit på Sommaren är kort?
Har du någon favorit bland dina egna låtar?
– Haha, det är ju inte så att jag sätter mig och ”spisar” mina egna låtar, så jag kan nog egentligen inte välja ut någon specifik. När jag lyssnar på musik för mitt eget höga nöjes skull så är jag väldigt mycket allätare. Den ena av mina söner bor fortfarande hemma, så det har ju blivit väldigt mycket housemusik på senare år. Annars lyssnar jag gärna på klassisk musik. Jag tycker mycket om celisten Yoyo Ma. Miles Davies och Esbjörn Svensson lyssnar jag också på och sedan artister som Neil Young, Joni Mitchell. Jag har helt nyligen hittat en artist som heter Amos Lee som spelar rockinfluerad country.
Jag har faktiskt en fråga från en av våra läsare som hon gärna skulle vilja ha svar på; varifrån kom titeln ”Knivhuggarrock”?
– Jag var väldigt influerad av Bob Dylan och hans Blonde on Blonde och ville skriva något liknande, en balladskröna om en människa på livets skuggsida, och Knivhuggarrock blev resultatet. Ärligt talat så minns jag inte riktigt varför det blev just det namnet, förmodligen tyckte jag att det var lite lagom provocerande.
Sedan våren 2012 är det showen ”Showtime” som varit aktuell för Tomas Ledin och det är med den han kommer till Örebro. Mottagandet bland hans fans har minst sagt varit oerhört bra.
– Jag jobbar med en fantastisk ensemble och nu har vi gjort över 250 föreställningar inför 250 000 personer. Nu kommer vi att spela i tio olika städer under tio helger. Det ska bli roligt att komma till Örebro, där har jag ju spelat flera gånger förut. Första gången spelade jag på ett ställe som hette Prisma, och sedan har jag ju varit både i Stadsparken och Brunnsparken.
Vi har ytterligare en läsare som tycker att det är få saker som slår de sommarkonserter han sett med dig. Blir det någon sommarspelning i år, undrar han?
– Nej, inte i år i alla fall. Nu ligger allt fokus på Showtime.
Till sist bara, vilka tycker du har varit de största ögonblicken i din karriär? De du aldrig glömmer?
– Det är många sådana ögonblick. När jag fick min första platta i händerna till exempel. Att vinna Melodifestivalen var också väldigt roligt. Jag drog igång Rocktåget, vilket ju också var fantastiskt. Samlingsplattan 2001 … nej, det är omöjligt att välja. Jag är glad och tacksam över att det går bra och att showen har blivit så populär. Det har varit tider när det inte gått bra, och jag passar på att njuta nu.
