Hus vid världens ände
Åke Edwardson
Albert Bonniers Förlag

Åke Edwardsons husdetektiv Erik Winter är tillbaka i Göteborg efter två års vila på spanska solkusten. Hans första fall efter återkomsten till det vintriga Sverige blir att ta reda på vem som mördat trebarnsmamman Sandra och två av hennes barn. Misstänkta finns det gott om: kufen som precis köpt familjens hund, Sandras make som bor på annan ort, den snokande grannen, det alkoholiserade tidningsbudet, det alkoholiserade tidningsbudets vikarie … Och Edwardson lyckas hålla läsaren på halster genom hela boken utan att man egentligen har en aning om vem mördaren är. Men sen är det en inte alldeles trovärdig upplösning som sker. Det blir lite rörigt med alla inblandade, som dessutom inte alltid är skyldiga till just det man tror, men däremot till annat. Jag är inte säker på att hela härvan reds ut på slutet heller – några trådar hänger fortfarande lösa när boken tar slut. Hus vid världens ände är inte en av Edwardsons bästa, han skyndar sig igenom vissa grejor och förutsätter att läsaren bara ska acceptera det han skriver. Och han verkar inte ha gjort sin research vad gäller ett tidningsbuds yrkesutövning, något jag känner till lite för väl för att finna ens ett uns trovärdighet i författarens avsnitt om just det. Tillfredsställande är dock att kommissarie Winter äntligen börjar fatta att det inte är bra att dricka fin whisky varje dag.