Exilörebroaren Anna Jägbeck

Text: Jonas Källgren | Foto: Privat

Publicerad i Features

Vi har pejlat läget med exilörebroaren Anna Jägbeck, som i dag bor i Stockholm och arbetar på Tullbergs Kommunikationsbyrå.

 

När flyttade du ifrån Örebro?

– Första gången var 2008, då flyttade jag till Göteborg och bodde där i ett år. Sen kom jag tillbaka till Örebro i ett år, sen flyttade jag till Halmstad och bodde där i ett år och sen tillbaka igen. 2011 flyttade jag till Stockholm och har varit här permanent sedan dess.

 

Vad gjorde du i Göteborg och Halmstad?

– I Göteborg pluggade jag statsvetenskap, men efter ett år kände jag att politik inte var min grej och gav upp idén. Så jag bestämde mig för att ta ett sabbatsår för att tänka igenom vad jag ville göra. Under det här året satt jag hemma någon kväll och kollade på Mad Men. Jag blev jätteinspirerad av karaktären Margaret ”Peggy” Olson, som jobbar som copywriter på byrån i serien. Jag tänkte ”det verkar kul” och drog till Halmstad för att plugga kommunikation. Efter ett år där så insåg jag att staden inte gav mig så mycket, så jag flyttade till Stockholm och Stockholms universitet där jag gjorde min c-uppsats inom kommunikation.

 

Det låter som att du är lite rastlös av dig.

– Ja jag är ganska rastlös, jag provar saker hela tiden. Det är det bästa och samtidigt sämsta med mig eftersom jag har svårt att hitta en stadig punkt. Men jag utvecklas väldigt mycket av det.

 

Nu är du på Tullbergs Kommunikationsbyrå, hur hamnade du där?

– Jag gjorde min praktik där och fick en jättebra relation med min chef, som tyckte att jag borde vara kvar. Han tyckte väl att jag var driftig och hade mycket energi helt enkelt, så när min praktik var klar gav han mig andra projekt att jobba med.

 

Vilka kunder arbetar du med just nu?

– Mest med Prostatacancerförbundet. Utöver det så projektleder jag en vårkampanj för bokförlaget Natur & Kultur, och så är det några andra bokförlag.

 

Om man vill arbeta med det du arbetar med, hur ska man göra då?

– Man får utbilda sig, först och främst. Man behöver inte gå ett program, men det är bra att ha kunskap i hur man exempelvis identifierar målgrupper, skriver ett pressmeddelande, hur man talar. Att gå en retorikkurs kan nog vara det bästa som finns om man ska jobba med kommunikation. Och så är det viktigt att visa att man vågar, att man kan, och att man vill kunna. De flesta brukar prata om kontakter och så men när jag flyttade hit hade jag inte mycket kontakter. Genom hårt arbete, att visa framfötterna, att vara mottaglig för andra människor, så fick folk upp ögonen för mig. Praktiken är viktig. Så sammanfattningsvis: att läsa grundläggande kurser eller program, praktisera, nätverka, hålla sig social, och visa framfötterna.

 

Du dj:ar en del också, berätta om det.

– Första gången jag spelade var i faktiskt i Örebro, rock, på Virus när Sandra Bandick jobbade där. Men i Stockholm har jag bara spelat hiphop, på olika barer och på klubben Vardagsrummet. Bara klassisk hiphop, sånt som jag tycker om – jag vill ju dela med mig av den asgrymma musiken jag lyssnar på. Jag är en dålig crowdpleaser på det sättet.

 

Vad saknar du mest med Örebro?

– Att kunna cykla säkert överallt. Jag är så sjukt klumpig av mig så att cykla i Stockholm är jättejobbigt. Tryggheten, att ha sina vänner och sina go-to-ställen, att inte behöva fundera på saker. Och så grönskan.

 

Hur ofta är du i Örebro nuförtiden?

– Oftast blir det en gång per år, under julen. Min pappa bor i Stockholm och min mamma pendlar mellan Moskva och Örebro, så hon kommer förbi Stockholm väldigt ofta. Jag funderar på att flytta tillbaka när jag blir pensionär, faktiskt. Promenera längs Svartån och fika på Vasakonditoriet.

Dela
Dela detta

Kommentera

  • (will not be published)