Text: David Johansson Foto: Johan Ardefors/Oneday Photography

Publicerad i Features

Ännu en Örebroförfattare har sett dagens ljus, den här gången med en debutroman som behandlar ämnet virtuell verklighet och vad som händer när ett tv-spel blir så verkligt att gränsen mellan spel och verklighet suddas ut. Vi har träffat debutanten Anders Börjesson.

 

Hur fick du idén till 100 sekunder?

– När mina barn blev tillräckligt stora för att spela tv-spel handlade det väldigt mycket om våld och mord, samtidigt som de flesta spel i dag strävar efter och bedöms efter hur verkliga de är. Det har varit många diskussioner i familjen om vilka spel barnen egentligen ska få spela. Jag såg en dokumentär om mord i världen, och av de i runda slängar 1,5 miljoner mord som sker varje år blir väldigt många planerade mord aldrig av. Det kan ha och göra med att många som anställs för att utföra ett mord kanske aldrig gjort det tidigare, de kan inte öva på det innan och är i många fall ganska oförberedda. Det skulle aldrig fungera i något annat yrke, om vi kan kalla yrkesmördare för ett riktigt yrke, utan det krävs förberedelse, erfarenhet, lugn och rutin. Men på ett sätt går det att öva på just det, genom våldsamma tv-spel. Tänk dig då att det är hyperrealistiskt. I romanen finns fyra killar som ska göra någonting riktigt coolt när det kommer till spel, de vill göra det bättre än någon annan tidigare. Precis som många andra strävar de efter autenticitet och efter att en av dem ärver massor med pengar får de möjligheten att göra verklighet av visionerna. De samlar ihop ett expertteam för att göra ”spelet som ska slå allt och alla”, med en ganska naiv tanke bakom. Spelet blir hur som helst otroligt verkligt, det finns ingen skillnad mellan spelet och verkligheten, och kroppen reagerar som om det vore verkligt. Både positivt och negativt.

 

Som virtual reality?

–Ja, det blir ju det. De vet om att det är ett spel, men det är så otroligt verkligt att det upplevs som verklighet. Sedan jag var barn har jag tänkt på hur härligt det vore att vara medveten om att man drömmer och kunde påverka händelserna i drömmen. Boken bygger en del på den tanken.

 

Finns det någon anledning till varför boken inte utspelar sig varken i Örebro eller i Sverige?

– Jag tycker om böcker som rör sig i olika miljöer och förklarar dem väl. Fokus ska inte bara vara på intrigerna i sig utan små sidospår som skapar en bild och känsla av platser är något jag värderar. Jag gillar korta, småfyndiga ordväxlingar där man driver med varandra, precis om de fyra killarna i boken göra. Jag har skrivit så som jag tycker det är roligt att läsa.

 

Vad händer nu?

– Dels så öppnar boken upp för en fortsättning, om det behovet finns. Just nu skriver jag faktiskt på en svensk deckare som bygger på ett intressant dilemma. Jag har en granne som är polis och vi brukar diskutera vad som händer om en polis ser ett brott som är ”till de godas fördel”. Är polisen då villig att avvakta, eller är man lika benägen att ingripa oavsett vem som begår ett brott mot vem?

 

Namn: Anders Börjesson
Ålder: 46
Yrke: Författare och industrisäljare
Bor: Örebro
Aktuell: Med debutromanen 100 sekunder

Dela
Dela detta

Kommentera

  • (will not be published)