Sonny – husmor i Nikolai

Text & Bild: Ulf Hjelting

Publicerad i Matnyttigt | Stadsliv

Ett långt yvigt skägg, en svart basebollkeps och ett stort leende – det är så man känner igen Sonny Larsson, husmor i Nikolai och ansvarig för Café Prästgården.

 

Men vägen till att bli husmor har inte varit spikrak och bland annat tagit en sväng via både SAS och London.

– Jag gillar egentligen inte att baka och det var först i och med tjänsten vid Svenska kyrkan i London som jag började med det, avslöjar Sonny med ett skratt när vi sätter oss ned för ett samtal om bakning, mat och arbetet som husfru.

Sonny är född i Hällefors, men flyttade till Örebro när han började gymnasiet. Att sitta på en buss i sammanlagt fem timmar varje dag fungerade helt enkelt inte och som 16-åring blev Sonny därför Örebroare och har varit det sedan dess – med några få undantag.

– Jag gick på Virginska och deras restaurangutbildning, men jag hade en köksmästare där som sa att jag kunde bli bra på en massa saker; skådespelare, servitör, men han sa aldrig att jag kunde bli en bra kock. Därför har jag mest arbetat med service och som servitör. Jag gillar att möta och prata med människor och det får man sällan göra som kock i ett kök.

Efter utbildningen blev det jobb på bland annat Ett rum & kök på Ringgatan, Drängen, Gyllene Drotten och Stora Hotellet.

– Och så var jag en sväng till Fjäderholmarna i Stockholms skärgård över en sommar. Alla de här restaurangerna var utomordentligt bra skolor och jag är verkligen tacksam över att ha fått lära mig hur man arbetar inom restaurang på det gamla sättet.

När Ett rum & kök, som när det stängde var betydligt större än så, var det ett helt gäng från restaurangens personal som sökte som steward till SAS. Sonny sökte även han och blev kvar i nästan tio år som steward.

– Hade inte SAS börjat säga upp personal så hade jag säkert varit kvar där än idag. Jag gillade verkligen jobbet som steward och att flyga. Det är något som jag verkligen kan sakna.

Efter ungefär ett år dök det upp en annons om en tjänst i Kyrkans tidning. Tjänsten gällde som husmor för Svenska kyrkan i London och att kunna baka var ett av kraven.

– Jag åkte dit på intervju och ljög, eller säg att jag använde min charm. Jag hade aldrig bakat en kanelbulle innan, men när de frågade under anställningsintervjun om jag kunde baka så sa jag bara att det inte var några problem alls. Efter intervjun åkte jag hem och bakade bullar som en besatt hela den sommaren för att lära mig hur man skulle göra.

I fem och ett halvt år jobbade Sonny för Svenska kyrkan i London med ansvar för både bakning, matlagning och uthyrning av lokaler.

– Jag åkte dit på fredagen. Måndagen började jag jobba och på torsdagen kom det 70 seniorer på lunch. Jag hade aldrig tidigare lagat mat för så många personer på en gång, men det blev lax med skarpsås och det funkande.

Svenska kyrkan ligger mitt i London och är omgiven av både Svenska puben, Svenska mataffären, Svenska ambassaden och Hästens sängar. Och så bor det fler svenskar i områden i närheten av kyrkan. Områden som Barnes, Richmond och Highgate är också svensktäta. Svenska kyrkan är i princip en kyrka för första och andra generationens utlandssvenskar som vill behålla det svenska kyrklivet, det svenska språket och den svenska kulturen levande.

– Vi brukar klaga på att när invandrare kommer till Sverige så väljer de att bosätta sig med sina landsmän. Vi är precis likadana när vi kommer utomlands. Då blir vi också ultrasvenska och varje liten svensk högtid ska firas. Har man inte ätit surströmming innan så gör man det då, enbart för att det är svenskt. VI fick inte äta surströmming i församlingshemmet men i vår sjömanskyrka vid South Banks gick det bra. Engelsmännen måste ha undrat över dessa märkliga svenskar som åt rutten fisk och som snapsade. Man blir verkligen supersvensk när man inte bor i Sverige.

Under tiden i London medverkande Sonny även i tv-programmet Landgång, där han lagade mat tillsammans med programledaren Anne Lundberg.

Men tiden i London blev Sonny särbo från sambon Timmy Leijen.

 

Hur funkade det?

– Vi har varit tillsammans i 19 år jag och min man, men bara bott ihop i princip två år av dessa. När jag jobbade som steward hade jag tio lediga dagar i månaden och då var inte resdagarna borträknade. Men visst det blev en hel del resande till och från London för både mig och Timmy. Minst två gånger i månaden och varje storhelg.

 

Men allting har ett slut och så även tjänsten i London. De som arbetar för Svenska kyrkan utomlands arbetar på uppdrag och har ett tidsbegränsat kontrakt.

– Jag skulle väl kanske ha kunnat fortsätta på ett nytt kontrakt, men familjen ville att jag flyttade hem och så dök det här jobbet upp som husmor i Nikolai och med ansvar för Café Prästgården.

Arbete i Nikolai påminner i stora drag om det arbete Sonny gjorde i London. Förutom matlagningen som idag i princip sträcker sig till torsdagarnas soppluncher.

– Vi har ett litet tillredningskök i anslutning till caféet och ett större kök i källaren. Rent praktiskt skulle det inte funka att göra maten en våning ned. Där hittar vi istället Lena Wendel som är den som står för det mesta bakandet.

 

Får ni göra reklam för cafét?

– Vi berättar om till exempel om caféet via våra informationskanaler som Facebook, hemsida med mera, men vi gör ingen traditionell reklam. Verksamheten är inte vinstdrivande utan är en mötesplats för alla människor i alla åldrar. Här finns till exempel öppen förskola och seniorkör. Caféet är också en plats för människor i social utsatthet. Vi har bland annat något som vi kallar ”bjudkoppen”. Där kan de som vill köpa en extra kopp kaffe som vi sedan skänker till någon som inte kan köpa själv.

 

Sedan februari 2016 har caféets besöksantal ökat med nästan 100 procent. Bland annat är soppluncherna på torsdagarna välbesökta och har ökat från i snitt 30 personer till idag 60 besökande.

– Det många uttrycker är att det är så bra stämning och trevligt att vara på caféet och så alla goda bakverk förstås

 

Sedan du började här – har du sett en ökning av personer i social utsatthet?

– Ja, det måste jag säga. Det blir bara fler och fler. Men vi utestänger inte någon. Hit ska alla vara välkomna. Både våra kompisar från nedre delen av Stortorget till nyanlända svenskar, till romerna som tigger i gathörnen. Vi samarbetar bland annat med Dorkas för att både lära oss mer hur man möter människor i utsatthet och kanske med ett drogberoende.

 

Om vi blickar fram fem år. Arbetar du kvar här?

– Det hoppas jag, men man vet aldrig vad som kan hända. Innan jag började på SAS så testade jag på en massa olika arbetsplatser, men ser man till arbetet i London så varade det i fem och ett halvt år. Jag trivs här och vi är ett bra gäng som jobbar här.

 

Om du får välja att baka något. Vad blir det då?

– Bullar! Eller snarare vetebröd eller längd. Folk borde äta mer bullar i det här landet. Bakning är en precis vetenskap, kemi, och det ska vara ett visst antal ägg och en viss mängd bakpulver. När jag lagar mat så går jag sällan efter något recept.

Dela
Dela detta

Kommentera

  • (will not be published)