Fler och fler örebroare och resten av befolkningen i detta land har fått stifta bekantskap med dem. Och med dem menas de tolkar och artister som ser till att döva också kan ta del av till exempel Melodifestivalen och julkalendern i SVT. Bakom tolkarna står det Örebrobaserade bolaget Ave Produktion med Ann-Charlotte och Jan Sparby i spetsen.
Man skulle kunna tro att det var en självklarhet för det äkta paret Sparby att starta den här typen av produktionsbolag. De bor ju ändå i Örebro, staden som är känd för att ha specialiserat sig på verksamheter som riktar sig till döva och hörselskadade. Men riktigt så enkelt är det inte, man skulle kunna säga att det i stället var slumpen som avgjorde.
Ave Produktion drivs av Ann-Charlotte och Jan, äkta makar och ett par sedan 30 år tillbaka. Det är Ann-Charlotte som tar emot på kontoret mitt i Örebro, närmare bestämt på Slottet. Det är här mycket av planeringen sker men för att förstå varför makarna Sparby är där de är i dag måste vi ändå backa bandet några år.
Jan är musiker och arbetar fortfarande vid Örebro universitet vid sidan av det egna företaget. Ann-Charlotte kallade sig för sångerska förr om åren och har en bakgrund både inom klassiskt och jazz, men det var något annat som lockade.
– Språket. Eller alltså jag tycker att det är oerhört spännande med språk. Jag har alltid varit intresserad av kommunikation och har en utbildning i hur man kommunicerar med musik, säger AnnCharlotte.
De kom från Nykvarn till Örebro 2002 genom att i stort sett kasta pil på Sverigekartan. Kriterierna de hade var att bo i en universitetsstad och ha hus mitt i stan – det blev Örebro.
– Vi flyttade hit utan jobb och jag fortsatte att pendla till Södertälje för att arbeta. Det vi upptäckte när vi kom hit var att det var många som tecknade. Då kunde jag inget teckenspråk alls men jag sökte till en förberedande utbildning för att sedan läsa till tolk. Under de två förberedande åren insåg dock både Ann-Charlotte och hennes lärare att hon inte passade som tolk. Däremot hade ett intresse och en nyfikenhet väckts för det tecknade språket. – Jag upptäckte att det var skitkul och ett häftigt språk. Jag tog därför med mig språket och kulturen och med den respekten och ödmjukheten jag har inför det.
Det här var år 2010, samma år som Melodifestivalens Andra chansen kom med hela sitt pick och pack till Örebro. Det var då Jan fick en idé.
– Idén om att teckentolka tävlingen föddes och jag sa kör. Jag kör på det som är roligt och jag triggas av att människor säger att det inte går.
Men det gjorde det. SVT köpte deras idé och sedan var företagsidén i rullning. Produktioner som just Melodifestivalen, Det kungliga bröllopet, Det kungliga dopet, SVT:s julkalender, O, Helga natt, Ladies Night och kungafamiljens besök i Örebro vid Bernadottejubileet är bara några av de referenser man kan sätta på meritlistan. I stället för tolkning använder de sig av begrepp som karaktärstolkning och teckenspråksgestaltning.
– För mig, ja eller för oss, handlar det om att ha ett språk är att ha makt, kunskap och delaktighet. Ska man göra det här är det för att det finns ett syfte, inte bara för att det ger ett plus i kanten och är politiskt korrekt. Man ska veta varför man gör det.
Det är ingen busenkel bransch, vilket också är en av punkterna som får Ann-Charlotte att gå i gång i sin roll som producent. Att arbeta med stora produktioner där manus kommer i sista stund, där livesändningar ändras där och då eller där allt är hemlighetsmakeri är ingen lek. Att då dessutom arbeta med döva aktörer blir något extra att bita i.
– Det är ett mål vi har, att engagera fler och fler döva aktörer. Det är en utmaning för oss eftersom allt tar längre tid med en tolk som inte hör då manus måste repas in på ett annat vis plus att om det sker en förändring i en livesituation kan det skapa problem. Men en döv aktör innebär också en helt annan upplevelse för de som tittar.
För precis som att hörande kan påverkas av olika dialekter förklarar Ann-Charlotte att döva kan uppleva olika sätt att teckna som olika.
– Det är därför skillnad på hörande och döva aktörer. Om aktören också är döv kan de som lyssnar vila mer i tecknandet. Det är ett finlir som är svårt att förklara för hörande.
Att som hörande se en teckentolk gestalta det som sker på ett tv-program eller på scen är fascinerande. Det är inget konstigt alls att fokus blir på tolken för att få möta en värld som man kanske aldrig annars får ta del av. Likadant är det åt andra hållet, att döva med hjälp av Ave Produktions satsning kan vara en självklar del av olika event.
– Våra teckenspråksaktörer är ess. De är så fantastiska på sina uttryck, att de kan hitta och klara situationen här och nu. Att se dem in action är både rörande och fantastiskt. Det har varit lite känsligt att vi hörande kommer här och tror att vi kan men reaktionerna vi fått från flera föräldrar som nu kan göra något tillsammans både med sina hörande och teckenspråkiga barn är fantastiskt.
Bolaget har inga anställda utan anlitar i stället aktörer/artister utifrån respektive projekt och de förutsättningar som ges. Det är en kostnad men allt fler börjar inse att man behöver deras kunskap. Nu står finalen i årets Melodifestival på tur och förberedelserna pågår redan i den mån det går. Det är många som är inblandade och allt det som sägs plus alla låtar ska teckentolkas.
– Det vi sysslar med är mer en form av karaktärstolkning. Du måste ta en roll, inte bara översätta. Det är lite åt teaterhållet och det gäller att fånga upp karaktärsdrag och också visa dem. Det är massor med viktiga aspekter. Våra tolkar tecknar det som menas och inte exakt alltid det som sägs. Exempel på det kan vara låtar där metaforer används, då gestaltar vi betydelsen.
Kanske startade man 2010 för att det var en kul grej. Men makarna Sparby har skapat ett behov, ett behov som är roligt och berikar.
– Visst har vi redan hunnit göra stora flaggskepp men vi vill göra fler. Tänk om man framöver inte bara kan välja textat på tv:n utan även teckenspråk. Vi behövs absolut, det är självklart. Hemligheten ligger i att förmedla, inte bara översätta och på den punkten är vi starka.
Utmaningen är att göra ännu mer och använda ännu fler döva aktörer. – Allt går att lösa och idag finns det mycket teknik man kan ta hjälp av. Frågan man måste ställa sig är vad är vikten av information? Vad är syftet med att tolka? Ska det göras så ska det göras bra, och det gör vi, avslutar Ann-Charlotte.
Vem är Ann-Charlotte Sparby?
Ålder: 45 år.
Gör: Driver företaget Ave Produktion men arbetar fortfarande inom neuropsykiatrin i Södertälje.
Familj: Två döttrar och maken Jan, eller Janne som hon säger.
Bor: På Väster i Örebro, i lägenhet. Familjen upptäckte att hus inte var deras grej.
Kuriosa: Var på väg att utbilda sig på operahögskolan i Madrid men åkte hem igen när hon inte blev antagen.
Uppgift i bolaget: Producent. Den som ser till så att allt flyter, från förberedelser till live på plats med manus, tolkar och all teknik.
Ave Produktion har tre ben att stå på:
* Teckenspråksgestaltning.
* Läromedel.
* Verksamhetsutveckling inom kulturområden.
Tips: Titta på Dead by April och låten ”Mystery” på Youtube för att få en tydlig bild vad Ave Produktion sysslar med.
