Björn Åkerberg – vd för Booforsen

Text & Bild: Ulf Hjelting

Publicerad i Marknad | Näringsliv

När Bofors i Karlskoga styckades upp och blev flera företag skapades fastighetsbolaget Booforsen Fastighets AB. Björn Åkerberg är vd och Marknad bjöds med till en exklusiv visning av det som döljs i Boåsberget i Karlskoga.

 

Sedan några år tillbaka kan vilken privatperson som helst boka ett rum på Bofors Hotell. Så har det inte alltid varit. När Bofors var som störst, och gjorde sålde försvarsmateriell över hela världen, var det här presumtiva kunder kunde bo ostört under förhandlingarna med företaget.

– Vi har fått lite nya riktlinjer vad det gäller säkerhet och idag tillåts ingen privat biltrafik fram till entrén av hotellet. Allt med tanke på vad som hänt med attentat och liknande, säger Björn Åkerberg.
Vi träffar Björn Åkerberg över en affärslunch på redan nämnda hotell för att prata dåtid, nutid och framtid.
I grunden har Björn en filosofie magister i ekonomi och arbetat både på hotell i London och för dagligvarukedjan Lidl i Sverige.

– Jag har alltid haft ett stort matintresse och på gymnasiet ville jag absolut bli kock. Pappa, som arbetade som anläggningsarbetare, var inte av samma åsikt och han sa istället att jag skulle satsa på en akademiskt/teoretiskt arbete, berättar Björn.
Allt slutade i studier vid Uppsala universitet och Kostekonomprogrammet samtidigt som Björn finansierade sina studier med att arbeta på ICA.

– Efter studierna fick jag en möjlighet att åka som trainee till London och arbetade på ett hotell under två års tid. Vi var fyra personer som delade på en lägenhet i Bayswater som kostade 29 000 kronor i månaden. Det var det billigaste vi kunde hitta.
Efter tiden i London blev det ytterligare en tjänst som trainee. Denna gång för dagligvarukedjan Lidl som då höll på att etablera sig i Sverige. Denna traineetjänst omvandlades snabbt till en tjänst som distriktschef med resor över hela Sverige som följd.

– Efter det blev det ekonomikontoret som då var placerat i Eskilstuna och när de sökte personal till fastighetskontoret som fanns i Örebro kände jag att jag hittat hem. När sedan där här tjänsten som vd för Booforsen dök upp så kunde jag bara inte motstå att börja arbeta i min ursprungsstad Karlskoga.

Booforsen Fastighets AB ägs idag av Kristian Wingefors och bolaget har funnits sedan 1997. Främst har bolaget lokaler i Bofors industriområde och i företagsbyn Baggängen. Bolaget bildades i samverkan mellan Karlskoga kommun och Bofors.

– Nästan 20 procent av Karlskogas arbetsföra befolkning arbetar i våra lokaler, det är oerhört viktigt att vi tar hand om våra företag och deras anställda på bästa sätt för att behålla företagen här. Totalt äger vi cirka 180 000 kvm lokaler här i Karlskoga.
Förutom redan nämnda industriområde och företagsby äger bolaget även ett bergrum på cirka 20 000 kvm i Boåsberget. Det var bland annat här som dåvarande Bofors hade en del av sitt försvarsmateriella och idag används en del av bergrummet till förvaring av bland annat museiföremål och för långtidsarkivering av dokument.

Det är dit vi ska idag. Ner i underjorden. Cirka 18 meter ner som djupast.

Faktum är att Bofors från början var en bondgård med anor från 1640-talet och av den verksamheten finns ingenting kvar idag. Förutom platsen där disponentvilla för Bofors uppfördes i slutet 1930-talet och som ritades av Sven Wingqvist. Wingqvist var bruksdisponent i Bofors mellan åren 1933-36. Han kom själv aldrig att flytta in i villan han själv hade ritat. Byggnaden var tjänstebostad fram till slutet av 1990-talet.
Vi börjar vår vandring ner i berget på taket på disponentvillan.

– Inga foton över Boforsområdet, tack! Området är säkerhetsklassat och får därför inte fotograferas, säger våran guide Magnus Ahlberg som dagen till ära är klädd precis som de som arbetade i Boåsberget under Boforstiden. Han fortsätter:

– Under Andra världskriget var vi faktiskt bara minuter från att skjuta ner ett tyskt flygplan som letat sig in över Karlskoga från Norge. Oavsiktligt eller inte, så väntade bara luftvärnskanonerna på att få ett klartecken om eldgivning, men den kom aldrig och här på taket till disponentvillan fanns en av dessa luftvärnskanoner placerade.
Det är en mäktigt stor villa som Sven Wingqvist ritade och vår vandring går vidare ner genom våningsplanen. Vi stannar till på övervåningen.

– Tänk om dessa väggar kunde tala! Det var här man skötte många av förhandlingarna på 1960- och 70-talet. Och när villan renoverades för några år sedan hittades det märkliga kopparledningar i väggarna som var sammanknutna i ett rum i källaren? Vad de var till för? Tja, vet man vad den andra parten pratar om är det ju mycket enklare att förhandla, säger vår guide och ser finurlig ut. Är det en skröna? En berättelse för att göra rundvandringen i disponentvillan ännu mera mystisk och intressant?
På bottenvåningen av villan finns det i varje fall ett gigantiskt panoramafönster som vetter ut mot Boforsområdet och delar av sjön Möckeln. Här kunde disponenten stå och beundra både utsikt och det han styrde över.
Vår vandring går vidare ner i källaren. Här finns en bastu och spaavdelning och ett spelrum. Kristian Wingefors tar upp ett knippe nycklar ur fickan.

– Nu mina vänner ska ni få se något inte många fått se. Vi håller på att renovera eftersom ”lokalerna” är något fuktskadade.
Det som möter oss bakom den tunga trädörren är en lukt av instängdhet och mögel. En lång betongtrappa tar oss ner i underjorden, men framför en spiraltrappa i stål är det stopp.

– Längre än så här vågar vi inte gå just nu. Vi kommer inte att låta er gå ner längs trappan eftersom den inte anses helt säker och den är lång. Väldigt lång och slutar nere i Boåsberget där Bofors hade sin vapentillverkning. Vi ville visa att disponenten kunde ta sig från disponentvilla ner till tillverkningen utan behöva gå ut.
Istället blir det en kort biltransport och vi befinner oss i ingången till Boåsberget. Det är stort, ödsligt och lite kallt. Vår guide gör en gest mot en liten byggnad av korrigerad plåt.

– Här var Bofors dator placerad. Bofors var ett av fem företag i Sverige som ägde en stordator. Den användes till att beräkna projektilbanor och var vattenkyld med vatten från ån här bredvid.
I golvet kan man fortfarande se en av ledningarna för kylning. Vi går vidare. En långtradare skulle lätt kunna få plats både att köra och vända här nere på vägen i berget. Guiden Magnus stannar framför en gigantisk dörr.

– Här bakom finns något nu inte visste att det fanns. När ni passerar genom Karlskoga västerut och passerat ån på E20 så finns det en väg under er. Jo, här finns en tvåfilig motorväg för säkra transporter in i Boåsberget.
Nu har det inte enbart producerats vapen i bergsutrymmet, utan även helt andra saker. Här han man gjort allt från tandkräm till snurrskivor till de gamla stationära telefonerna. Konjunkturen gick ibland både upp och ner och istället för att permittera eller avskeda anställda valde ledningen för Bofors att hitta ibland hitta alternativa produkter att tillverka de perioder som vapenförsäljningen gick på sparlåga.
Men det finns fortfarande spår efter tillverkningen av försvarsmateriell. I ett av rummen står en gigantisk maskin – till synes fullt brukbar eller att det eventuellt behövs en lite service. Vi står framför stansmaskinen för granater. Varför den helt lämnats åt sitt öde är en fråga som vi aldrig lär få ett svar på. Maskinen är stor och troligtvis var det ingen som hade kraft eller ork att montera ner den. I ett av skåpen till maskinen finns vad vi idag skulle kalla ett proppskåp. Två gigantiska porslinsstänger agerar säkringar. Allt är dock omgärdat av trä.

­– Tja, trä är ju också en isolator, även om ingen idag skulle komma på tanken att ändvända det i moderna hus.
Rundvandringen är slut. Anekdoterna är otaliga och bland det sista som besöks är den forna matserveringen. Allt liknar mest en gigantisk idrottshall men välvt tak.

– De som inte kunde ta sig hit kunde istället köpa läsk, godis och tidningar från den vagn som gick runt på avdelningarna här nere i berget. Och nu kan jag inte berätta mer innan vi kommer till Bofors Hotel för lite förfriskningar, Magnus Ahlberg.

I det gamla hotellet har dignitärer bott. På väggarna hänger det tavlor över de forna disponenterna.

– Jo, jag ville inte berätta detta nere i berget, men vi har ett eget spöke – Boåsbeata, som ibland besöker oss.
Boåsbeata eller Sigrid Ekehielm som hon egentligen hette var den kvinna som genom giftermål och arv drev och ägde bruken Bofors och Björkborn. Hon var dotter till Bengt Ekehielm som var ståthållare och lärare åt kung Karl X Gustav. Denne Sigrid var en mycket driftig affärskvinna som bland annat levererade järn till amiralitetet och sålde järn till köpmän i Göteborg. Reduktionen, det vill säga att staten drog in egendom och jord, gjorde att hon dog utfattig år 1700.

– Hon lär inte gilla det som hänt hennes tidigare ägor och dimmiga dagar sägs hon irra runt bland träden på Boåsberget…

 

Dela
Dela detta

Kommentera

  • (will not be published)