Möten med människor på väg

Text och Foto: Thomas Helsing

Publicerad i Familj | Sport & Fritid | Stadsliv

Per-Ola Olsson har både åkt och kört buss i hela sitt vuxna liv. I över 40 år har han lotsat passagerare till sina destinationer och fortfarande ser han fram emot varje dag på jobbet.

 

Idag kör han buss 841 mellan Askersund och Örebro och får möta hundratals resenärer varje dag.

– Vi har sett att resandet har ökat och vi är väldigt glada att det är så många som väljer att åka buss. Dagens bussar är väldigt bekväma. Det finns bra klimatanläggning, wifi och bord för den som vill arbeta. Jag brukar se på bussen som en stor samlingssal där människor kan sitta och prata med varandra. När det blir mörkt brukar jag släcka ned i bussen då en del vill sitta och sova. Man kan göra så mycket under bussresan som man inte kan göra när man åker bil, berättar Per-Ola som kallar sig för Pelle.

Pelle började köra buss i länet 2008, då för Kumlaföretaget Weidermans. Innan dess bodde han i Stockholm och körde för SL.

– Men jag är trafiklärare i grunden och har jobbat länge med att utbilda väldigt många bussförare. Jag jobbade också tio år som gymnasielärare på fordonslinjen.

Numera sitter han på två stolar. Dels på kontor som arbetsledare och dels kör han några turer varje vecka mellan Askersund och Örebro.

– Det roligaste med det här jobbet är mötena med resenärerna. Varje gång jag kommer in till resecentrum är det lite spännande att se vilka som ska kliva på. Det är kul att hälsa god morgon och prata lite, eller fråga skolungdomarna vad de gjort under dagen. Sedan är det ett bra jobb på så sätt att man sitter inne men ändå ser dagen utanför.

Pelle ser sitt yrke som ett serviceyrke och han försöker i möjligaste mån att anstränga sig lite extra för resenärerna. Det har hänt att resenärer stått i regnet i väntan på avfärd.

– Då blir folk glada över att få kliva in i förtid. Det händer också att en del får åka med när jag vänder bussen för att slippa kliva ur och på igen. Det är kul att få göra något lite extra för resenärerna.

Han medger att bussförare är ett ganska stillasittande jobb men han gör vad han kan för att hålla igång kroppen.

– Jag brukar gå ur och gå en sväng runt bussen för att sträcka på benen men man hinner inte så mycket på de korta stoppen. Jag hoppas att var och en gör så gott den kan. Man kan exempelvis cykla eller gå till jobbet om man har den möjligheten. En del har uppehåll på dagen mellan turerna och brukar ta sig iväg och simma eller löpa någonstans. Man vill ju kunna leva även efter karriären, konstaterar han.

En del moment kräver även en fysisk insats.

– Vi måste kunna hjälpa till om någon kommer med rullator eller barnvagn. En del ska resa vidare och har resväskor med sig så man måste ha lite pondus för det. Ibland får man helt enkelt låta prestigen vara och hjälpa till om det behövs.

Resenärerna på Pelles turer är i huvudsak skolungdomar men han har haft en bred blandning av människor under sina år som bussförare. En del sticker ut mer än andra och han tycker att det är spännande att följa dem.

– Det är inte alltid man vet var de ska i förlängningen och sådant funderar jag mycket på. När jag arbetade i Stockholm var det några herrar som ofta åkte ut till Arlanda och sammanstrålade där för att titta på flygplanen. De kände var och varannan pilot. De var väl frånskilda eller arbetslösa och behövde något att göra, så det blev väl ett slags intresse för dem. Här finns det en herre som bor i Örebro. Han brukar ta bussen ut till olika städer i länet och vandra omkring för att fördriva dagarna.

Förutom mötena med människor ser Pelle även fördelar med sitt jobb som han dessutom delar med sina resenärer.

– Man får se väldigt mycket. Till exempel ett naturliv som man aldrig ser annars när man åker bil, för då är man så koncentrerad på att köra själv. Jag såg ett lodjur för något år sedan. De är ju skygga djur men ibland får de vittring på något och då bryr de sig ju inte om att det går en väg där. Kollegor till mig har sett varg flera gånger. Dessutom är älgar ganska trevliga djur under fredliga förhållanden.

Trots över 40 år i yrket har han inte tröttnat på att köra buss.

– Varje gång är en ny resa för man vet aldrig vad som finns bakom nästa kurva. Det är nya händelser och möten hela tiden. Känner man att det är tråkigt bör man nog byta jobb. Då är man på fel ställe, konstaterar han.

Dela
Dela detta

Kommentera

  • (will not be published)