Resident Evil 7: Biohazard

Text: David Ehrelind

Betyg:

Publicerad i Recension

Resident Evil 7: Biohazard
Capcom
PC, PS4, Xbone

 

Det allra första Resident Evil-spelet blev en milstolpe för survival horror-genren. Det var till och med spelet som gav genren sitt namn. Nio år senare släpptes Resident Evil 4, som i sin tur blev en milstolpe för tredjepersonsskjutare. Resident Evil 7, som släpptes i år, kommer antagligen inte bli ihågkommet som någon form av milstolpe alls.

Trots att Capcom återigen har försökt förnya serien har de gjort det med idéer som inte känns lika egna. Den som har spelat Amnesia, Outlast eller Alien: Isolation lär bli en smula besviken över att Resident Evil 7 ibland känns mer som de spelen än någonting inom sin egen serie. Med det sagt så behövde inte Resident Evil 7 bli någonting revolutionerande. Det behövde bara bli ett bra skräckspel. Och där har Capcom lyckats.

Tre år efter att Mia Winters åkte iväg för ett barnvaktsjobb och spårlöst försvann får hennes make Ethan ett mail som ber honom att åka till ett synes övergivet hem i Louisiana. Väl där blir Ethan välkomnad av familjen Baker, som uppenbart är baserad på den lika vanvettiga familjen från The Texas Chainsaw Massacre. Och inte helt oväntat blir det väldigt dålig stämning väldigt snabbt.

Det finns fortfarande fiender som har mer gemensamt med zombierna från de föregående spelen, men det är definitivt Baker-familjen som knycker showen. Faktum är att konfrontationerna som inte innefattar familjemedlemmarna oftast är tråkiga eller rent ut sagt irriterande. I stil med Haunting Ground måste du tampas med en ny familjemedlem för varje ny akt och i slutet av varje akt måste du överleva en bossfight. Spänningen och uppbyggnaden som leder fram till de där slutgiltliga striderna är briljant, men tyvärr dör stämningen lite när ett fantasilöst geggamonster dyker upp för femtiotredje gången. Men det är åtminstone någonting att skjuta på.

Runt perioden då Resident Evil 6 släpptes fastställde spelindustrin, baserat på gud vet vad, att survival horror-genren var död. Lyckligtvis kom en drös med skräckspelsintresserade youtubare, och deras tittare, och bevisade motsatsen. Och vore det inte för dem hade Capcom antagligen inte gett oss den kusliga och förvånansvärt känsloframkallande resan som Resident Evil 7 slutligen blev.

Egentligen är det ganska trist med uppföljare, i synnerhet när föregångarna har släppts på löpande band sedan 20 år tillbaka, men det är svårt att inte se fram emot vad Capcom kommer att göra härnäst.

Dela
Dela detta

Kommentera

  • (will not be published)