Text: David Ehrelind

Betyg:

Publicerad i Recension

No Man’s Sky
Hello Games
PC, PS4

 

När jag senast skrev om No Man’s Sky uttryckte jag min oro över utvecklarnas ambitionsnivå. Att Hello Games rymdäventyr skulle innehålla så pass många planeter att vår civilisation bokstavligen skulle upphöra att existera innan alla hann upptäckas lät makalöst häftigt. Naturligtvis blev konsumenternas förväntningar skyhöga (no pun intended). Och det verkar vara just de skyhöga förväntningarna som har skadat spelet allra mest.

Inte mycket avslöjades om No Man’s Sky innan det släpptes och det ynka som Hello Games faktiskt vågade lova fanns inte med i den färdiga produkten. Det finns inga episka rymdkrig mellan utomjordiska allianser och det finns inga möjligheter att interagera med andra spelare. Det enda som egentligen återstår är upptäcktsfärden genom universum – och ironiskt gör den nästan oändliga mängden planeter att det här blir en av de mest repetitiva upptäcktsfärderna i mannaminne. Alla de där planeterna är nämligen bara identiska kopior av cirka fem planeter och aktiviteterna du utför på dem är alltid desamma. Det finns någonting väldigt avslappnande med att spela No Man’s Sky, men tyvärr ersätts den känslan alldeles för fort av tristess.

Dela
Dela detta

Kommentera

  • (will not be published)