Amanda Mair: ”När jag var liten ville jag bli städerska”

Text: Mattias Karpov | Foto: Press/Labrador

Publicerad i Musik

Den 10 augusti gör Amanda Mair sin första Sverigespelning på över ett år när hon gästar Frizon. Med studentmössan i hand är hon nu redo att satsa stenhårt på musiken.

 

Hur är läget?

– Jag är lite hes men annars är det bra. Jag har precis tagit studenten så det känns lite konstigt, jag har inget att göra. Inget sommarjobb eller så.

 

Du fyllde nyligen år, grattis! Hur firade du din födelsedag?

– Tack. Min födelsedag var samma dag som jag gick ut, så det var väldigt mycket fokus på studenten och det firandet. Men det var rätt lugnt ändå.

 

Du var i Kina i mars och gjorde tre spelningar, var det värt resan?

– Absolut, det var en av de bästa turnéer jag har gjort. Det var verkligen jättehäftigt och jag hoppas på att få komma tillbaka dit någon gång.

 

Hur var bemötandet från de kinesiska fansen?

– De är inte alls som i Sverige. De var ganska lugna under själva spelningarna men ville gärna komma fram efteråt och prata och ta kort. Jag hade en spelning i Peking och två i Shanghai. Tredje spelningen var på svenska ambassaden med ett annat svenskt band som heter Kite och två kinesiska band, den spelningen var det lite mer drag på. Annars var publiken ganska knäpptyst när man spelade, man märkte att de verkligen lyssnade.

 

Du ställde nyligen in din turné till USA som var planerad till juni. Hur kommer det sig?

– Det handlar om att vi inte fick vårt visum i tid. Man måste ha artistvisum för att åka dit och spela. Det var otroligt mycket krångel med att skaffa det så vi hann inte få det i tid helt enkelt. Vi hade spikat och fixat allt utom själva flygbiljetten men blev tvungna att ställa in på grund av det, det känns jättetråkigt. Jag hoppas att vi kan flytta fram turnén tills i höst istället.

 

Hur vilda är ni på turné? Är det fest hela tiden eller är det läggdags direkt efter spelning?

– Det beror på, jag festar gärna efter sista spelningen. Då behöver man inte prestera dagen efter. Om jag ska upp tidigt brukar jag vara väldigt försiktig. Min röst blir ganska känslig om jag har varit uppe sent.

 

I augusti spelar du på festivalen Frizon strax utanför Örebro. Är det första gången du spelar i de här krokarna?

– Det är första gången, det ska bli kul. Det var ungefär ett år sedan jag spelade i Sverige så det ska bli jättekul att spela här igen. Jag ska försöka få med mig lite vänner.

 

Vad kommer du att bjuda publiken på?

– Vi har kört lite olika uppsättningar av band men nu kör vi en trio. Senaste halvåret har det bara varit jag, Tom Söderblom och Jonathan Larsson.

 

Med den uppsättningen låter som om det blir ganska soft.

– Nej inte speciellt, vi vill att det ska låta som på skivan. Jag tycker ändå att vi har kvar en del drag. Det blir inte alls akustiskt eller så. Det är den bästa uppsättningen vi har haft tror jag.

 

Hur ser du på att Frizon som festival har ett tydligt kristet budskap?

– Jag är varken kristen eller troende och har ingen direkt åsikt heller. Jag tycker bara att det ska bli skitkul att spela, jag har aldrig spelat på en kristen festival förut. Det är mest att det ska bli kul för att det är lite annorlunda. Det kanske inte blir lika mycket fylla som på andra festivaler. När jag spelade på Emmaboda förra sommaren var det ganska jobbigt med alla fulla människor.

 

Vad vet du om Örebro?

– Inget alls. En av mina bästa kompisar har lantställe där någonstans, mer än så vet jag inte.

 

Vad skulle du göra om du inte var musiker?

– Jag dansade tre–fyra gånger i veckan förut, så om det inte hade varit för musiken hade jag nog hållit på med dans, det var nog antingen eller. Jag tycker även om att skriva texter och sånt … men jag vet inte, jag har nog inget drömyrke. Ett tag när jag var liten ville jag faktiskt bli städerska, haha! På vintrarna så skottade jag alltid snö, städade och sopade.

 

Hur började din musikaliska resa?

– Jag började sjunga lite när jag var fyra år, mima till låtar och så. Sen har jag alltid varit den som har uppträtt i skolan. Båda mina systrar spelade så det kom naturligt.

 

Du slog igenom när du var 16, hur har resan varit sedan dess?

– Det började ju väldigt fort. Jag och mitt skivbolag Labrador började direkt prata om att släppa ett album, det var skitkul för det är det här jag vill göra. Allt gick väldigt fort och det skrevs väldigt mycket om albumet. Samtidigt gick jag i skolan så ibland var det väldigt stressigt. Jag gick på Rytmus Musikgymnasium och alla lärare har stöttat mig och försökt att planera så gott som det går. Hade jag inte gått i skolan så hade jag nog gjort fler spelningar.

 

Var du aldrig frestad att hoppa av och enbart satsa på spelandet?

– Jag har hela tiden känt att jag faktiskt ville gå i skolan, det passade mig rätt bra att komma tillbaka dit efter jag hade varit ute och spelat. Ibland har det varit väldigt krävande men ändå verkligen värt.

 

Och nu har du tagit studenten, hur känns det?

– Det känns mer skönt än sorgligt. Men jag är lite rastlös av mig så jag känner att jag är tvungen att hitta saker att göra, jag började rensa garderober hemma. Sen har jag börjat skriva mer låtar, jag kan verkligen fokusera mer på musiken nu. I höst ska vi börja spela in en ny platta som kommer ut 2014. Den här gången vill jag verkligen vara mer delaktig i hela processen.

 

Kommer du att skriva alla låtar själv?

– Det är min plan. Jag ska verkligen försöka, men vi får se hur det blir.

 

Vad pysslar du med i sommar förutom att spela?

– Jag ska åka till Österrike, min pappa är därifrån så vi ska dit och hälsa på släkten. Sen ska jag till Paris och Spanien. Jag ska ta det lugnt och resa lite. Sen håller jag på och bygger en studio hemma. Och sen ska jag ta körkort också, jag känner att det är dags nu.

Dela
Dela detta

Kommentera

  • (will not be published)