Det har gått knappt två månader sedan mannen bakom Cirkeln och Färjan Mats Strandbergs nya skräckroman Hemmet gavs ut i handeln.
Totally Örebro ville naturligtvis undersöka hur de fina recensionerna, omnämnanden på DN:s kritikerlista och anspänningen av att släppa en ny bok påverkat personen som många gånger om kallats för Sveriges Stephen King.
– Jag försöker alltid inbilla mig att jag är för cool för att bry mig om recensioner. Men när jag fick värsta hyllningarna i de stora tidningarna blev jag så lättad att jag insåg att jag, som vanligt, gått och varit skitnervös. Självklart är det kul att få fina recensioner, och det känns kul för genren också att en skräckroman kan hamna på DN:s kritikerlista. Men grejen med recensioner är att det alltid känns mest ”puh, jag klarade mig”. Det som verkligen gör mig glad är läsarreaktionerna. I det här fallet är det extra kul när folk som jobbar inom äldrevården tycker att jag lyckats fånga deras arbete.
Det ter sig som om skräcklitteraturen i Sverige inte får så stor plats som i andra länder; det är lätt att tankarna dras till Stephen King när man tänker på genren, men författare som Jack Ketchum, Jonathan Maberry, Dean Koontz och Clive Barker ligger alla bakom storsäljande skräcklitteratur. Så vad är det som saknats i Sverige?
– Hm, svårt att svara på. Jag har väl saknat satsningar på skräck hos de stora förlagen. Det är trots allt de som har resurserna som krävs för att nå ut brett. Men jag tror det kommer att bli ändring på det nu. Och jag vet flera redan etablerade författare som jobbar på skräckprojekt som jag verkligen ser fram emot.
Mats Strandberg ligger bakom den litterära förlagan till filmen Cirkeln, den första delen i en trilogi ungdomsböcker inspirerade av bland annat Twin Peaks och Buffy och vampyrerna. Skräcktemat har länge funnits som en röd tråd i det mesta Mats Strandberg, men det var med sin första vuxenroman Färjan som han introducerade läsarna till vad han är kapabel till att skapa för stämningar i böcker. I både Färjan och nya Hemmet finns en tydlig plats som skapar ett extra otäckt moment i berättandet; huvudpersonerna är fast i en nästintill klaustrofobisk miljö, vilket kan te sig som ett klyschigt grepp inom skräckberättande, men i litteraturform är det nästan fånigt effektivt. Och precis som Stephen King ger sig Strandberg också in i klassfrågor.
Hur kommer det sig att klassfrågan tagit sig in i dina verk så pass ofta? Är det medvetet?
– Ja, jag tycker att den är intressant. I Färjan blev den ju väldigt tydlig, både genom passagerarnas olikheter och i personalens strikta hierarki. I Hemmet tänkte jag mycket på åldern som den stora utjämnaren. Alla kan drabbas av demens, och i en liten stad hamnar alla på samma hem. Först och främst gillar jag att skapa karaktärer som har många olikheter som kan skava mot varandra, och där är ju klass en faktor. Men skräck är också en genre som ofta gör hjältar av ”underdogs”. Och skräck sätter alla sociala konstruktioner ur spel. Den ruskar om och utmanar samhällets status quo.
Vad läser du på sommaren?
– Det är på sommaren jag orkar ge mig in i de där riktigt tjocka böckerna. I sommar tänkte jag till exempel försöka mig på Joyce Carol Oates vampyrroman The Accursed. Och så älskar jag att plöja några Agatha Christie.
Mats Strandbergs nya roman ”Hemmet” finns ute nu. Du kan läsa vår recension av boken här.
