Text: David Johansson

Publicerad i Recension

Glöm mig
Alex Schulman
Bookmark Förlag, 254 s.
Omslag: Sigge Eklund

 

Det finns romaner som lyser i sitt språk, tematik, motiv och narration. De placeras ofta på en hedersplats i litteraturkanon, och är inte sällan ganska utdaterade. Alex Schulmans Glöm mig är på intet sätt en sådan roman. Den är något helt annat. Glöm mig är ett totalt mörker, så djupt sorgsen och ofattbart naken att var och varannan mening är som en kniv i hjärtat. Jag vill bara hjälpa lilla Alex när mamma är dum mot honom. Säga att allt ska bli bra, eller åtminstone bättre.

Den spontana detaljrikedomen i Schulmans berättande är en av behållningarna med läsningen; samtidigt är det läsaren tar del av ofta hjälplöst sorgligt, om än ömsint. Även om vissa anekdoter redan berättats i annan form i Alex Schulman och Sigge Eklunds populära podcast, är Glöm mig ett otroligt viktigt inslag i samtidslitteraturen. I den vågar Schulman ta steget att blotta sig själv och sin relation till mamman fullständigt, på ett sätt få har modet till att göra.

Glöm mig är en av de mörkaste och bästa böcker jag läst på länge.

 

Du kan läsa en intervju med Alex Schulman här.

Dela
Dela detta

Kommentera

  • (will not be published)